Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fornåldrarna
- Ett besök på en svensk storbondes gård på 800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»stekarehuset», sovkammaren (»sömnishuset») ett annat,
skafferiet (»visthuset») ett tredje o. s. v. Vi träda in i den
största, den s. k. stuvan (stugan), där familjens medlemmar
äro samlade. Gästfritt bli vi mottagna, ty
»Värme tarvar
vandrarn, som in kommit
frusen och kall om knäna;
mat och kläder
den man tarvar,
som över fjällen farit.»[1]
heter det i den berömda fornsången Havamal (»Den höges
sång», d. v. s. den vise guden Odens sång).
Vi stå i en långsträckt sal. På de väggfasta bänkarna, som
rymma väl hundrade män, sitta karlarne och slöjda,
kvinnorna spinna och sömma under sång. Man för oss fram till
en hedersplats mitt emot husfadern, som mäktig och myndig
sitter där i högsätet mellan två rikt utsirade pelare med
gudabilder — en härskare över alla i sitt hus. Nu träder en
av husets döttrar fram och bjuder oss ur hornet, »från urens
panna brutet», en välkomstdryck av skummande mjöd.
Sedan få vi berätta, vad vi sett och hört ute i världen, och
uppmärksamt lyssna alla till nyheterna.
På den öppna härden av flata stenar mitt på golvet se vi
elden flamma. Röken slingrar sig upp mot det sluttande,
av synliga bjälkar uppburna taket och går ut genom en
öppning vid takåsen. Därav uttrycket att bo »under sotad ås».
Stugan liknar de ryggåsstugor, som ännu finnas i
avlägsna trakter, såsom fäbodstugorna och finnbygdernas
pörten. Om dagen kommer sparsamt ljus genom gluggar på
tak eller väggar. Nu lyser elden, »hemmets sol», på männens
blanka sköldar, stridsyxor och svärd, som de hängt upp
bakom sig för att snabbt kunna rycka dem till sig. Ty det
är bistra tider.
Vi få veta, att vilken stund som helst kan man vänta ett
överfall. Husets son råkade nämligen för några dagar sedan
i häftig tvist med en man av annan familj. Det blev
[1] Fornsångernas rim är icke, som i vår tids poesi, i slutet av versraden utan består i att två eller tre ord i samma versrad eller verspar börja på samma konsonant eller på olika vokal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0068.html
