- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
68

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Ett besök på en svensk storbondes gård på 800-talet - Nordmannaliv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Vapnen sina
vike en man
ej ett fjät ifrån på fältet;
ty ovisst är att veta,
när på vägar ute
spjutets spets kan tarvas.»


Trots den gästfrihet, för vilken nordborna voro så
berömda, heter det i samma sång:

»Träd över ingens
tröskel in,
förrn du spejat och spanat,
förrn du spejat och spårat;
ty ovisst är att veta,
var ovänner sitta
borta på salens bänkar.»


Nordmannaliv.



Ve den, som ej var stark och vapenflink i en tid, då
mannen ständigt måste vara beredd på att ovännen sökte
taga hans liv! Från första stund gick därför ynglingens
uppfostran ut på att göra honom duglig att bestå i livets
prövande kamp. Ja, det gick så långt, att vanskapta eller svaga
barn ej ansågos värda att få leva. Husfadern hade makt att
bestämma, om det nyfödda barnet skulle få behålla livet eller
utsättas i vildmarken. Hungersnöd, som ej var någon ovanlig
företeelse i gamla tider, kunde vara giltig anledning att
sålunda taga det späda barnet av daga. För den, som ej led
nöd, ansågs det dock vanhedrande att låta ett välskapt barn
förgås. Men vanskapta barn blevo ännu långt efter kristendomens
införande avlivade i Norden. Den för sydvästra
Norge gällande Gulatingslagen, från början av 1200-talet,
stadgar, att ett missfoster skall först döpas — »lyftas ur
hedendom», som det heter — och sedan föras till en kyrka
för att där överlåtas åt döden.

Till tecken på att barnet fick behålla livet tog husfadern
det upp i sina armar, varpå det vattenöstes och fick namn.
Den egendomliga plägseden med vattenösningen kan ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free