Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fornåldrarna
- Två fornnordiska kvinnogestalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Fastän Ramn i striden
stora hugg sägs giva,
lyckas lär han icke
linhöljd mö att tjusa.
Vet: som unga vänligt
vi ha lekt tillsammans,
jag och gyllne smyckens
ljusa bärarinna.»
Men samma kväll Gunnlög landsteg på Island, firades
Helgas bröllop med Ramn. Det berättas, att bruden var
mycket sorgbunden. Och sagan tillägger: »Det är sant vad
ordspråket säger, att länge minnes man det man som ung
förnummit, och så gick det henne nu.»
Kort därefter berättar Ramn en morgon för Helga, att
han drömt sig ligga lik i hennes armar.
»Slikt skall jag aldrig gråta över», säger Helga. »Illa haven
I svikit mig — ty Gunnlög är säkert nu på Island.»
Och Helga gråter häftigt.
Då sedan ryktet om Gunnlögs hemkomst sports runt om
i bygderna, blir Helga så kärv mot Ramn, att han ej
förmår hålla henne kvar hemma utan måste ledsaga henne till
hennes fädernegård, där han har föga glädje av samlivet
med henne.
Snart nog träffar hon emellertid på ett gästabud tillsammans
med Gunnlög.
Från sin plats å gillessalens gavelbänk låter hon ofta
blicken vila på honom, där han sitter i det ena högsätet,
fagert klädd i den dräkt, som Irlands konung i sångarlön skänkt
honom på utlandsfärden — »ståtligare än alla andra både
för styrkans skull och vänhetens och växtens».
»Och det sannades, som sagt är, att icke dölja
kvinnoögon, om en man älskas.»
Först när gästerna bryta upp och man rustar sig till
hemfärd, går Gunnlög bort till henne, och »de tala länge
tillsammans». Innan de skiljas, giver han henne en dyrbar kappa,
en skänk av Englands konung; och hon tackar honom mycket
för gåvan. Då kväder han:
»Värst, du väna Helga,
ville jag dock löna
falske friarn ej — men
fader din och moder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0084.html
