Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Sveriges rike bildas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fornfynd. De visa, att på 500-talet blev guldrikedomen
påfallande stor i bygderna norr om Mälaren, där man däremot
knappt hittat något enda praktföremål från tiden före år
500. Å andra sidan börja nu fornsaker av den typ, som
kännetecknar svearnes egendomliga kultur, att tränga söderut
till Götaland. På 500-talet är det alltså, som det svenska
riket skapas, »med blod och järn».
Enligt sägnen, bevarad av islänningen Snorre Sturlason,
den store berättaren och samlaren av historiska sagor,
var det Uppsala-konungen Ingjald av den frejdade
Ynglinga-ätten, som genomförde enhetsverket. Han skulle ha
inbjudit flere konungar, härskare över var sin landsända, att
fira arvöl efter hans fader. Gästabudet var präktigt. Det
var bruk vid sådana fester, att innan arvtagaren intog
husfaderns plats i högsätet, skulle han med ett dryckeskärl i
hand göra ett löfte om någon bragd och sedan dricka i botten.
Ingjald stod upp, höjde dryckeshornet och lovade att
fördubbla sitt rikes område åt vart väderstreck eller ock sätta
livet till. Det löftet uppfyllde han på ett sätt, som gästerna
ej anat. Om kvällen, när de voro druckna, satte han eld på
det hus, vari småkonungarne vistades; och dem, som ej
innebrändes, lät han hugga ned. På detta och liknande sätt skall
han ha bragt om livet inalles tolv småkonungar, »svikande
dem alla under fred; därav fick han namnet Illråde».
Sagan bär redan genom sitt innehåll en prägel av osannolikhet
över sig. En sådan mordbrännare på tronen skulle
icke ha blivit tåld av svenske män. Gästfrihetens lag var
för de gamla nordborna heligare än något annat. Till och
med den man, som dräpt ens egen fader eller broder, var man
skyldig att skydda och hjälpa, blott han kommit in under
ens tak. En konung, som begått så skändliga brott mot
denna helgade lag, skulle av våra förfäder ha blivit utan
krus vräkt från riket.
Även andra omständigheter tala mot sagans trovärdighet.
Snorre Sturlasson nedskrev den i början av 1200-talet,
alltså mer än ett halvt årtusende efter de händelser, den
skildrar. Dess historiska värde kan redan därför icke vara
stort, och detta minskas ytterligare därigenom, att sagan
är byggd på en mot Uppsalakonungen fientlig tradition,
som Snorre inhämtat vid besök hos sina vänner i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
