Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eddasånger - Sagan om Tors färd till jättarnes värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då sade Skryme till Tor: »Nu vill jag lägga mig att sova,
och I kunnen taga matsäcken och reda till er aftonmåltid.»
Därefter somnade Skryme och snarkade hårt. Tor tog
matsäcken och skulle lösa upp den. Men hur otroligt det än må
tyckas, så fick han icke upp en enda knut.
Då blev han vred, tog hammaren med bägge händerna
och slog Skryme i huvudet. Denne vaknade och undrade,
om ett löv fallit på hans huvud, och om de nu hade fått mat
och voro färdiga att lägga sig. Tor svarade, att de nu skulle
lägga sig. De gingo då bort under en annan ek. Men det var
icke utan fruktan de lade sig att sova där.
Vid midnattstid hörde Tor Skryme snarka så hårt, att det
dånade i skogen. Han stod då upp, gick bort till honom,
svängde hammaren med väldig kraft och slog till honom mitt i
hjässan, så att han kunde märka, att hammaren trängde djupt
in i huvudet. I samma stund vaknar Skryme och spörjer: »Vad
är det? Faller det ollon ned på mitt huvud? Eller vad är
på färde, Tor?» Tor trädde hastigt tillbaka och svarade, att
han nyss hade vaknat, samt att det nu vore midnatt och
således tid att sova än längre.
Då tänkte Tor, att om han finge tillfälle att giva jätten
ännu ett slag, så skulle denne aldrig mer kunna se honom.
Han låg nu och väntade, att Skryme skulle falla i sömn. —
Strax före dagningen märker han, att Skryme somnat. Han
stiger då upp, springer bort till honom, höjer hammaren
med all sin kraft och slår honom på tinningen, så att den
sjunker in ända till skaftet.
Skryme reser sig upp, stryker sig om kinden och säger:
»Månntro det sitter några fåglar i trädet över mig? Det
förekom mig, när jag vaknade, som om mossa av grenarna
hade fallit ned på mitt huvud. Eller är du vaken, Tor? Det
är nu tid att stiga upp och kläda sig. Nu är det icke långt
igen till den borg, som kallas Utgård. Jag har hört er viska
till varandra därom, att I icke tycken mig vara liten till
växten, men I skolen få se större män, om I kommen till
Utgård. Jag vill giva eder några goda råd: högmodens icke,
ty ingalunda skola Utgårda-Lokes hovmän tåla stora ord
av sådana småsvenner! Men vänden ändå hellre om! Det
skulle bekomma er långt bättre. Men viljen I äntligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
