Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eddasånger - Sagan om Tors färd till jättarnes värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämnade nu dricka en större klunk. Han drack, så länge han
förmådde, men såg dock, att hornets spets icke ville så högt upp
som han väntade. Och när han tog hornet från munnen och
såg efter, tycktes drycken ha sjunkit mindre denna gång än
den första. Dock kunde man nu bära hornet utan att spilla.
Då sade Utgårda-Loke: »Hur går det, Tor? Nu sparar du
dig visst till en klunk mer, än din ära borde tillåta? Mig
synes, att om du skall dricka ut hornet tredje gången, så
måste den klunken bli den största. Men här kan du icke bli
ansedd för en så stor man, som åsarne kalla dig, om du icke
utmärker dig mer i andra saker än i denna.» — Då blev Tor
vred, satte hornet för munnen och ansträngde sig av alla
krafter att dricka. När han nu såg i hornet, hade drycken
verkligen sjunkit något. Han lämnade då ifrån sig hornet
och ville ej dricka mera.
Då sade Utgårda-Loke: »Nu är det uppenbart, att din
kraft ej är så stor, som vi tänkte. Vill du försöka flera lekar?«
Tor svarade: »Än vill jag pröva mina krafter. Men jag
undrar, om hemma hos åsarne en sådan drickning skulle
kallas liten. Vad för lek viljen I föreslå?»
Utgårda-Loke svarade: »Unga svenner tycka det vara
lekverk att lyfta upp min katt från jorden; och jag skulle
aldrig ha föreslagit Åsa-Tor detta, om jag icke förut sett,
att du är en mycket obetydligare man, än jag hade tänkt.»
Därpå hoppade en ovanligt stor grå katt fram på golvet
i salen. Tor gick fram, tog honom mitt under livet och ville
lyfta honom. Men katten krökte ryggen, allteftersom Tor
lyfte handen. Och när Tor hade lyft så högt han kunde, lyfte
katten något upp den ena foten. Således förmådde Tor ej
utföra denna lek. Då sade Utgårda-Loke: »Leken slöt så,
som jag trodde. Katten är mycket stor, och Tor är liten i
jämförelse med de stora män, som här äro hos oss.»
Då sade Tor: »Så liten, som I kallen mig, så utmanar jag
någon av er att brottas med mig, ty nu är jag vred.»
Utgårda-Loke såg sig om åt bänkarna och svarade: »Icke ser
jag här inne någon man, som icke skulle anse det för en lek
att brottas med dig. Men låt oss se! Kalla hit in den gamla
kvinnan Elle, min amma! Med henne kan Tor kämpa, om
han vill. Hon har fällt män, som icke synts vara Tor
underlägsna i styrka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
