Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Eddasånger
- Sagan om Tors färd till jättarnes värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
In i salen kom en gammal kvinna. Utgårda-Loke sade
då, att hon skulle brottas med Åsa-Tor. Kampen avlopp
så, att ju mera Tor ansträngde sig, ju fastare stod hon.
Slutligen började gumman bruka knep. Strax började Tor
vackla, och länge dröjde det ej, innan han föll på sitt ena
knä. Utgårda-Loke gick då fram, bad dem sluta upp med
brottningen och sade, att knappast skulle Tor våga utmana
flera vid hans hov till brottning.
Det led nu ock mot natten. Utgårda-Loke anvisade Tor
och hans stallbröder härbärge. De stannade där över natten.
Tor lämnar Utgård.
Så snart det dagades följande morgon, stod Tor upp med
sina följeslagare, klädde sig och gjorde sig redo att genast
draga sina färde. Då kom Utgårda-Loke och lät sätta fram
bord. Där saknades ej god förplägning, varken mat eller
dryck.
När de hade ätit, gåvo de sig i väg. Utgårda-Loke följde
dem ut och gick med dem utanför borgen. Vid skilsmässan
sporde han Tor, vad denne hade tyckt om färden, och om han
hade funnit någon mäktigare man än Utgårda-Loke. Tor
svarade, att han icke kunde säga annat, än att vad som
förefallit hade länt honom själv till mycken vanheder. »Och
det vet jag», tillade han, »att I skolen kalla mig en oansenlig
man, vilket jag illa kan tåla.»
Då sade Utgårda-Loke: »Nu skall jag säga dig sanningen,
sedan du kommit ut ur borgen, dit du aldrig mer skall komma,
om jag lever och får råda. Och tro mig, aldrig hade du
kommit in, om jag förut vetat, att du ägde så stor kraft. Du
hade ju så när fört oss i en stor olycka. Synen har jag förvänt
på dig. När du såg mannen i skogen, var det jag, som kom
eder till mötes. Och då du skulle lösa upp matsäcken, hade
jag bundit den med järnband, så att du ej kunde öppna den. —
Därefter slog du mig med hammaren tre slag. Det första
slaget var svagast, och dock var det så starkt, att det blivit
min bane, om det hade träffat. Du såg vid min borg en klippa
med tre djupa hål. De voro märken efter din hammare.
Klippan satte jag till skydd mot slagen, utan att du kunde
se det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0111.html
