Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eddasånger - Världens undergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu stöter Helmdall högt i sitt väktarhorn och kallar
gudarne till den sista, allt förgörande striden mot ondskans
makter.
Främst rider Oden. Fenresulven, ett vidunder, som en
jättekvinna fött åt Loke, kommer emot honom med uppspärrat
gap, så att den ena käken vidrör himmeln, den andra
jorden. Han slukar gudars och människors fader men dräpes
själv av en bland Odens söner. Tor dödar Lokes andre son,
Midgårdsormen, men faller själv kvävd av ormens etter. Loke
och Helmdall fälla varandra. Då kastar Surt sin eld över
världen.
Eld fräser
mot flammande eld;
högt leker hettan
mot himmeln själv.
Men ur svallet åter
ser jag jordens
grund stiga
och grönska på nytt.
Åkrar skola
osådda växa,
allt ont bättras
och Balder komma.
En sal ser jag,
mer än solen fager,
guldtäckt,
på Gimle stånda.
Där månde goda
mänskor bo
och i alla dagar
glädje äga.
Då kommer den väldige
till världsdomen,
den starke ovan,
som styr allt.
Han domar fäller,
frid stiftar,
stadgar, vad evigt
skall stånda i helgd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
