- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
121

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eddasånger - Blot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Blot.



Gudarne dyrkades genom blot, d. v. s. offer av djur,
isynnerhet hästar, eller av människor, som var det
högsta blotet. Med offrets blod beströk man
gudabilderna. Offerdjurets kött användes till offermåltider, som
voro bullersamma och omåttliga i både mat och dryck.
Havamal talar mot nordbornas omåttlighet:

Ej är så gott,
som gott man säger,
öl för människors ätt:
ju mer du dricker,
dess mindre vet du,
vart ditt vett tar vägen.


Det vanligaste människooffret var trälar eller krigsfångar,
men det var icke det enda. Om gottlänningarne t. ex.
berättar deras gamla lag: »De blotade sina söner, döttrar och
boskap under njutande av mat och dryck.» Sagorna
omtala till och med, att folket offrat konungar för att blidka
gudarne. En fransk författare, som i sitt hemland sett
nordbornas vederstyggliga människooffer efter strid, berättar,
att först krossades offrets huvud, därpå uppskars bröstet,
och det utströmmande blodet stänktes över de närvarandes
huvuden.

Offren leddes av husfadern; inga särskilda präster funnos.
På somliga folkrika platser uppstodo med tiden särskilda
gudahus, där många människor samlades till offer, som
förestodos av någon storman eller konung. Tre stora offerfester
höllos om året, den förnämsta vid midvintern eller julen. Då
offrades en galt åt Frej — julgrisen är ett minne av denna
sed. Den, som ville utföra någon bragd under det kommande
året, lade handen på galten, avgav löfte och tömde
löftesbägaren.

*     *
*



Ett slags offerhandling var det också, när man »ristade
blodörn» på en besegrad fiende. Det tillgick på det grymma
sätt, att man med svärdet skar revbenen från ryggraden och
genom det öppna såret drog ut ena lungan, vilken gavs åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free