Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eddasånger - Sagan om Volund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Fredlig är ej han,
som föres ur skogen.
Hans tänder synas,
då svärdet visas honom
och den ring, som Bodvild
bär, han varsnar;
ögonen likna
den lömske ormens.
Skären sönder
hans senors styrka
och sätten honom sedan
i Sävarstad!»
Volund sade:
»Jag ser på Nidud
ett svärd vid bältet,
som jag vässat har
så väl jag kunnat,
och vilket jag härdade,
som helst jag ville.
Borta från mig bäres
denna blixtrande klinga;
jag ser den ej buren
till smedjan åt Volund.
Nu bär Bodvild
min bruds
röda ringar
— rånet ej bötas.»
Gossarnas huvud
högg han av
och lade benen
under blåsbälgens vattengrop,
men huvudskålarna,
som under håret voro,
svepte han i silver
och sände till Nidud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
