- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
132

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eddasånger - Sigurd Fafnesbane

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fiender runt omkring för dess blixtrande hugg. Ingen hade
skådat en väldigare kämpe än han.

Sigurd dräper Fafne.



En dag begav sig Sigurd i sällskap med Regin ut till
heden, där Fafne låg. När de funnit det spår, som Fafne gjort
efter sig, då han skred till vatten, grävde Sigurd en stor
grop på vägen och satte sig i den för att undgå det etter,
som draken blåste ut, när han gled bort från guldet. Just
som Fafne skred fram över gropen, stack Sigurd till med
svärdet i hjärtat på honom. I dödskampen slog han vilt
omkring sig med huvud och stjärt. Sigurd sprang då fram ur
gropen, och Fafne började tala till honom:

»Det guldröda gods
och guldet det klingande,
dig ringarna bliva till bane.

Regin mig förrådde,
förråda dig han skall,
han skall bliva oss båda till bane.»


När Fafne givit upp andan, vågade sig Regin fram efter
att förut ha hållit sig undan. Han började nu att med
inställsamma ord prisa Sigurd. Därefter gick han fram till
Fafne, skar hjärtat ur honom och bad Sigurd steka det
åt honom.

Sigurd tog ormens hjärta och stekte det på en trädgren.
Om en stund började blodet fradga ur hjärtat. Han kände
då på det för att pröva, om det var färdigstekt. Därvid
brände han sig och stack fingret i munnen. Men när Fafnes
hjärteblod kom på Sigurds tunga, började denne förstå
fåglalåt. Han hörde några mesar kvittra i buskarna. Den ene
fågeln sade:

»Där sitter Sigurd,
sölad med blod,
och Fafnes hjärta
vid flamman steker.
Rådig syntes mig
ringklyvåren, [1]


[1] Ringklyvaren är ett poetiskt namn på den frikostige hjälten, som
hugger sönder guldringar för att dela ut bland sina män.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free