- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
146

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingasagor - Sagan om Hjalmar den hugstore och Ingeborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Konungen hade nu råkat i svår förlägenhet, men slutligen
svarade han: »Ingeborg må själv välja.» Då sade hon: »Den
man vill jag hava, vars dygd och ädla bedrifter jag väl
känner.» Så blev skön Ingeborg trolovad med Hjalmar den
hugstore. Häröver vredgades Arngrims söner och stämde
Hjalmar till envigeskamp på Samsö på andra sidan
Östersjön. Sedan foro de sin väg.

*     *
*



På denna tid var det brukligt bland kämpar, att två män,
som prövat varandra i strid och funnit varandra jämngoda,
ingingo fostbrödralag. De lovade att vara vänner för livet
och hämnas varandras död. Hjalmar hade en sådan fosterbroder
i den tappre vikingen Orvar Odd. De hade mången
gång troget kämpat sida vid sida och utrustade nu två
skepp för att möta Arngrims söner på Samsö.

På utsatt dag voro alla envigeskämparne samlade på ön.
Arngrims äldste son, Angantyr, var huvudet högre än de
elva bröderna. Han bar svärdet Tirfing, som ej kunde
dragas utan att bliva en mans bane. Men Orvar Odd hade
en pansarskjorta, på vilken intet svärd bet. Han erbjöd sig
därför att gå emot Angantyr. Men det ville Hjalmar icke
tillåta, utan striden fördelades så, att Orvar Odd gick mot de
elva, men Hjalmar gick mot Angantyr.

Striden började. Där skiftades väldiga hugg, och före
aftonen lågo alla Arngrims söner slagna, men Hjalmar hade
fått många och svåra sår och satt lutad mot en tuva.

Då gick den trogne fosterbrodern fram till honom och kvad:

Hur är dig, Hjalmar?
Har färg du skiftat?
Av stora sår
jag ser dig mattas.
Din hjälm är skuren
och brynjan sliten.
Ditt liv ser jag statt
på sista resan.»


Hjalmar svarade:

»Sår har jag sexton
och sliten brynja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free