- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
160

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Egil Skalle-Grimssons saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han med fart mot bondehopen. Skölden kaslade han på
ryggen, grep om spjutet med bägge händerna och höll det
framför sig. Han stötte det fram, och allt, som stod i hans väg,
sprängdes undan. Så banade han sig väg fram igenom
fylkingen.

När han kom ned till sina män, var det dem, som om
mannen vänt åter från Hels salar.

De stego sedan alle man ombord, höllo ut från land och
seglade till Danmark, nya äventyr till mötes.

Så låg Egil ute över ett år, innan han vände tillbaka till
Island. Där blevo alla glada över att se honom åter.

Egil gästar bonden Årmod i Värmland.


En vinter var Egil på färd genom Värmland. Efter en
mödosam dagsresa kommo han och hans män en kväll till en
gård, som ägdes av bonden Årmod. Egil förstod snart, att
denne icke var att lita på, och det skulle sedan också visa sig,
att bonden försökte lägga försåt för Egil och hans män.
När de kommit in i stugan, sade Årmod:

»Varden I icke bäst undfägnade, om bord strax sättas
fram för eder och I fån kvällsvard, så att I sedan kunnen
gå och sova? Bliver då vilan eder bäst.»

»Det likar oss mäkta väl», svarade Egil.

Årmod lät sätta in bord, och stora byttor, fulla av sur
mjölk, ställdes fram för dem.

Det gjorde honom ont, sade han, att han icke hade ädelt
öl att bjuda gästerna.

Egil och hans män voro trötta och mycket törstiga. De
grepo om hyttorna och drucko mjölken i långa drag. Egil
drack dock allra mest. Där kom ingen annan undfägnad.

Mycket tjänstfolk var där inne. Husfrun satt med några
andra kvinnor på tvärbänken. Bondens dotter sprang
omkring på golvet, tio eller elva år gammal.

Husfrun kallade henne till sig och viskade henne något i
örat.

Mön for hän till bordet, där Egil satt. Hon kvad:

»Mig hon sände, moder
min, ett ord att säga.
Vill jag Egil varna:
varligt mån I klunka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free