- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
165

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Nials saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ur Nials saga.


Gunnar på Lidarände.


En av Islands yppersta män var Gunnar på
Lidarände
. Han var stor till växten och stark och den
flinkaste av alla män att bruka vapen. Han högg lika bra
med bägge händerna och svängde svärdet så rappt, att man
såg tre svärd på en gång i luften. Han var den ypperste
bågskytt och råkade allt, vad han riktade pil emot. Han hoppade
i full rustning högre än sin egen höjd och lika långt baklänges
som framåt. Han sam som sälen, och den lek fanns icke,
vari någon vågade tävla med honom. Vän var han att se
och ljuslätt. Ögonen voro blå och blixtrande och kinderna
röda. Det rika, gula håret föll väl. Han var hövisk och
välvillig, givmild och vänfast.

Tillsammans med sin broder Kolskägg tumlade
Gunnar mycket om i vikingafejder och förvärvade sig därunder
stor berömmelse. Men till sist drev honom hemlängtan till
Island igen. Tidigt en vår landade bröderna på Island.

När de kommo hem, vart man glad vid att se dem. De voro
blida mot husfolket, och högdragna hade de ej blivit.

Gunnar och Hallgerd.


Snart därefter redo Gunnar och Kolskägg med sina följeslagare
till vårtinget. Så präktigt rustade voro de, där de
drogo fram på tinget, att ingen kunde mäta sig med dem.
Från alla bodar kom man ut för att beundrande se på dem.

En dag, då han gick ned från lagberget, såg han några
kvinnor komma mot sig, rikt utstyrda. Främst i flocken
gick den vackrast prydda kvinnan. Hon hälsade Gunnar, då
de möttes. Han hälsade höviskt igen och sporde, vem hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free