Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Nials saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skarpheden inföll: »Ej låter Hallgerd våra huskarlar just
dö av ålder.»
»Moder din skall nog sörja för, att huggen falla skiftevis
i gårdarna», svarade Gunnar.
»Därtill är alltför stor utsikt», sade Nial och fastställde
böterna till ett hundrade öre i silver, som Gunnar strax
gäldade.
När Gunnar kom hem, sade Hallgerd till honom: »Har du
guldit ett hundrade i silver för Atle och därmed gjort honom
fri man?»
»Fri var han förut», sade Gunnar, »och hur som helst skall
jag ej göra män ur Nials hus ogilla.»
»I haven allt kommit att likna varandra väl mycket, du
och Nial», genmälte hon, »ty bägge ären I fega.»
Gunnar var länge kall mot henne, tills hon åter närmade
sig honom. Allt var nu lugnt den vintern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>