Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Nials saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då for norrmannen upp och var mycket vred. Han sprang
på Hjort, som hade dräpt två män, och högg honom framtill
djupt i bröstet, så att Hjort segnade död ned. Gunnar, som
såg detta, kastade sig raskt till hugg mot norrmannen och
skar honom av i midjan. Strax därefter slungade Gunnar
spjutyxan mot Bark, och den gick honom genom midjan ned
i marken. Kolskägg högg huvudet av Kols ene broder, och
Gunnar högg i armbågsvecket armen av den andre.
Då ropade Starkad: »Låtom oss fly! Det är ej med män
vi här strida!»
Gunnar sade: »I insen allt, att det varder er till liten ära,
om man ej kan se på er, att I varit med i vapenleken.»
Han sprang på far och son och gav dem var sitt sår. Så
skildes de; och Gunnar hade sårat många av dem, som flydde.
Fjorton av hans fiender hade fallit i kampen.
Gunnar förde Hjort hem på sin sköld, och han höglades
på Lidarände. Många män sörjde honom, ty han var vänsäll.
Starkad kom också hem, och Hildegun ansade faderns och
broderns sår.
»Mycket skullen I vilja giva, om fejden med Gunnar kunde
göras ogjord», sade hon.
»Det skulle vi», svarade Starkad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
