Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Nials saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss skynda bort till husen och ställa oss så tätt samman som
möjligt framför dörren samt akta väl på att ingen
undkommer, varken Kåre eller Nials söner, ty det varder vår bane.»
De sammansvurne gingo nu fram och slogo en ring omkring
husen. I den strid, som genast uppstod, föll en av Floses
tappraste män och sårades andra. »Klart är», sade då Flose,
»att vi ej kunna få makt över dem med vapen, utan hava vi
att välja mellan tvenne ting. Antingen må vi draga hädan
— men det varder vår bane —, eller må vi tända eld på
husen och bränna dem inne. Men det dådet ådrager oss
stort ansvar inför Gud, då vi själva äro kristna män. Dock
måste vi besluta oss för det sista.»
De redde nu till ett väldigt bål framför dörren.
Skarpheden sade: »I tänden upp eld, svenner. Skall här kokas?»
»Jo, det skall här», fick han till svar, »och hetare eld torde
du ej behöva för att värma dig.» Kvinnorna slogo vassla på
elden och släckte den sålunda; andra hällde på vatten. Men
en av Floses män, som blivit varse en hög narvgräs bakom
husen, tände eld därpå och slungade det in genom loftgluggen.
De, som voro inne, visste ingenting av, förrän hela huset
ovantill stod i ljus låga. Då började kvinnorna inne i husen
jämra sig. »Våren vid gott mod», tröstade Nial dem, »ty detta
är blott ett kort oväder. Tron ock, att Gud är misskundsam
och ej låter oss brinna både i denna världen och en annan!»
Nu stodo alla husen i full låga.
Nial gick till dörren och sporde: »Är Flose så nära, att
han kan höra mig?» Flose svarade, att han kunde det. Nial
sade: »Vill du ingå förlikning med mina söner eller tillstädja
någon av mitt folk att gå ut?» Flose svarade: »Förlikning
gör jag ej med dina söner. Det skall nu taga ett slut emellan
oss, och jag drager ej bort, förrän de alla äro döda. Men
kvinnor, barn och huskarlar må fritt gå ut.» Då gingo Nials
döttrar och sonhustrur samt många andra ut. »Kom med
mig!» sade Astrid, Grims hustru, till sin svåger Helge. »Jag
skall kasta en kvinnokappa över dig och veckla en duk om
ditt huvud.» Han vägrade först men gav slutligen efter
för deras böner. »Det är en högväxt och bredaxlad kvinna,
hon som går där», sade Flose, då Helge kom ut. »Gripen
henne, och hållen henne fast!» Men då Helge hörde detta,
kastade han av sig kappan och högg till en av männen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
