Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Sagoöns människonaturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
broderns gård, som ligger i närheten, med underrättelse om
dödsfallet och tillsäger budet att ha ögonen med sig. Denne
kommer tillbaka med det beskedet, att alla skola komma
till begravningen, men han berättar också, att fast det
var tidigt på morgonen, voro alla uppe och i vapen.
»Jag tänkte nog det», säger Gisle.
Efter högsättningen sitta bröderna och tala om den döde.
Inga gissningar uttalas om dödssättet, men brodern beder
Gisle, att allt må förbliva som förr mellan dem. Det lovar Gisle
mot att brodern till gengäld bevarar sitt goda sinnelag mot
honom, om möjligtvis ett liknande slag skulle drabba honom.
Sedan träffas de flera gånger vid bollspel, vid gillen — och
allt är gott och väl. Men så lyckas Gisle muta en träl hos
brodern att låta dörrarna till dennes hus stå öppna en natt.
Han smyger sig själv i mörkret över till broderns gård under
förevändning, att han skall se till några hästar, och dräper
broderns vän i sängen. Därefter går han hem och lägger sig.
Om morgonen, när brodern och hans män komma över och
berätta om mordet, finna de Gisle ännu till sängs och
misstänka honom därför icke — blott brodern lägger märke till,
att hans skor ännu äro våta av snön, och makar dem därför
liksom oavsiktligt in under sängen. Då bröderna efter den
mördades begravning återigen sitta tillsammans, beder Gisle
med samma ord, som brodern sist använde, att de
fortfarande skola vara lika goda vänner som förut.
I sådana tider fordras både rådsnarhet och kallblodighet.
Det blir ett liv i ändlös väntan under våldsam spänning.
Och när de hårda sinnena törna ihop, gäller det att klara
varje situation.
Björn står ute på tunet och lagar en vagn, då han ser några
föga välsinnade »vänner» komma. Han är ensam, de äro
många. Raskt fattar han sitt beslut, går lugnt emot dem
och griper med ena handen tag i anförarens kappa. Med
den andra håller han sin kniv redo till hugg, allt under det
att han hövligt samtalar med dem. Ingen vågar nu ta ett
steg vidare — ty då kan deras anförare i en handvändning bli
nedstött —, och under vänskapsbetygelser från bägge sidor
följer han dem ett stycke nedåt vägen.
| Litteratur: | Valdemar Vedel, Helteliv. Häft. kr. 7:50. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
