- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
217

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På vikingatåg - I Österväg!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nya vikingatåg, som utsträcktes även till Svarta havets
asiatiska kuster. Därunder fingo nordborna emellertid göra
en oangenäm bekantskap med den berömda »grekiska elden»,
en brinnande vätska, vilken anses ha bestått huvudsakligen
av nafta, beck och svavel. Den utslungades genom rör i
framstammen på grekernas fartyg eller spreds genom pilar,
som doppats i den farliga vätskan. Den anställde förfärliga
härjningar och utvecklade en kvävande stank; och samtida
historieskrivare berätta, att den icke kunde släckas annat
än med ättika eller sand.

Emellertid hade nordmännen på det hela taget överhand
i dessa strider, och de slutade med nya handelsfördrag, som
bekräftade deras handelsförmåner. Även i dessa krigståg
deltogo de ryska nordbornas stamfränder i Sverige i
väldiga skaror.

Efter fullbordat värv stannade en del av de nordiska
krigarne kvar i Miklagård, där de togo tjänst i kejsarens livvakt
under namn av väringar, vilket anses betyda »edsförbundna»
(av var = löfte). »De yxbärande barbarerna från Tule»,
såsom väringarne kallades av grekerna, voro nämligen mycket
eftersökta för sin kraft och pålitlighet.

Vid ingången till Venedigs arsenal står ett marmorlejon,
vilket fördes dit som krigsbyte från Grekland år 1687. En
nu nästan utplånad runskrift är inhuggen på dess bägge
sidor, sannolikt av en väring från Sverige. Därpå tyda
särskilt de djurslingor, som omgiva runorna. Sådana slingor
ser man nämligen mycket allmänt på runstenar i
Mälarbygderna, särskilt i Uppland. I övriga svenska landskap
äro dylika slingor högst sällsynta, och i Danmark och Norge
finnas de icke alls (illustr. sid. 218, 219).

Själva inskriften däremot är utomordentligt svårläst,
vilket framgår därav, att de olika tydningar, som under
tidernas lopp gjorts av framstående specialister, högst
väsentligt skilja sig från varandra. Den forskare, som senast sysslat
med inskriften, Erik Brate, har, i likhet med ett par
föregångare, måst avstå från en fullständig läsning och för de
oläsbara runorna fått nöja sig med sannolikhet. Han tyder
inskriften på följande sätt:

»Höggo de honom
i härskarans mitt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free