Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På vikingatåg - I Västerväg!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Medelhavet och härjade. Från Afrika förde de med sig bl.
a. negrer som krigsbyte. Dem kallade nordborna »blåmän».
England blev till slut erövrat av den danske konungen
Sven Tveskägg. Hans son Knut, som för sin klokhet
och kraft kallades den store, gav det utmattade landet
fred med lagbunden ordning. Hans rike säges ha varit det
största, som någon nordisk konung behärskat. Det omfattade
ej blott England och Danmark utan även norra Tyskland och
Norge. Men det var endast Knuts kraft, som höll ihop riket,
och några få år efter hans död var det för alltid slut med
danskarnes herravälde i England, 1042.
I Frankrike kunde man till sist vara säker på att vart
år få se vikingaflottornas draksegel sticka upp vid synranden,
om icke förr, så vid tiden för vinskörden. För att få vara i fred
måste invanarne därför avstå en del av den söta och
berusande drycken, »vilken nordmännen längtade efter som
björnen efter honung». Långa vägar kunde de draga genom
fiendeland med största livsfara bara för att skaffa sig vin.
De vågade sig också på att angripa själva huvudstaden,
det starkt befästa Paris. Nästan hela staden låg i Seine på
en ö, från vilken ledde broar, befästa med torn, till båda
stränderna. Så långt stadens försvarare kunde speja från
tornen, sågo de floden betäckt av vikingaskepp. Två gånger
förut hade Frankrikes konung genom en ofantlig lösesumma
förmått sådana fruktade vikingaflockar att vända om. Nu
försöka stadens invånare göra kraftigt motstånd. Vikingarne
pröva på stormning. De sätta bräckjärn i tornens grundvalar
men få glödande strömmar av olja och beck över sig. Många
bli brända till döds, andra störta med brinnande hår och
kläder ned i floden. Hela skurar av pilar flyga från fransmännens
bågar, stenar slungas av deras kastmaskiner och vålla stor
manspillan. Vikingarne måste slutligen upphäva belägringen.
Men hejdade blevo de icke för det. De släpade i stället sina
farkoster förbi staden över land, satte dem sedan i floden igen
och kommo in i det rikaste Frankrike, som låg värnlöst mot
deras plundringar.
Men Frankrikes konung hittade på ett bra sätt att befria
ett land från vikingabesök: han överlämnade kustlandet
vid Seines mynning åt den väldige vikingahövdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
