Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 233 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fridens budbärare i vikingarnes land - Nordens apostel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig hit för att sälja och köpa. Mot fientliga anfall var staden
skyddad genom en vall, som gick runtomkring den, och en
ringmur, som var uppförd på ett högt berg bredvid.

Omkring år 1000 lyckades dock vikingar förstöra staden.
Nu är platsen ett bördigt åkerfält. Ur jorden, som är svart av
kolet från de många eldstäderna, ha uppgrävts massor av
fornsaker från Sverige och grannländerna, såsom kärl,
smycken och mynt. En del av muren på berget står kvar.
Utanför stadens område ligger ett stort gravfält, där man ännu
kan se 2000 gravar.

Mynt som antagligen präglats i Birka,

Anskar och hans följeslagare blevo i Birka »välvilligt
mottagna av konung Björn», forLsätter Rimbert sin berättelse.
»När konungen fått veta, varför främlingarne kommit,
överlade han med sina rådgivare. Med dessas samtycke gav
han dem tillåtelse att stanna där och predika Kristi
evangelium. Var och en som ville fick mottaga undervisning av dem.

De båda gudstjänarne började nu att med glatt hjärta
förkunna frälsningens ord för inbyggarne. Många voro
också de, som gärna hörde Guds ord. Bland svenskarne
funnos även många kristna fångar, vilka gladde sig åt att
äntligen få deltaga i gudstjänsten. Det visade sig, att allt var
sant, som de svenska sändebuden hade berättat för kejsaren.
Många bådo ödmjukt att få bliva delaktiga av dopets nåd.
Bland dessa var också Hergeir, som var befälhavare pä
platsen och tillika en av konungens mest omtyckta
rådgivare. Han mottog dopets heliga gåva och höll orubbligt
fast vid kyrkans tro. Ty han lät ej långt därefter uppbygga
en kyrka på sitt arvegods och övade sig själv på det
ivrigaste i Guds tjänst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>