Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fridens budbärare i vikingarnes land - Nordens apostel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Av dem hade han blivit sänd för att säga konung och folk
följande:
’I haven länge i oss haft nådiga gudar, och I haven till
följd av vår hjälp en lång tid haft fred och lycka i edra fäders
land. I haven även givit oss offer och löften, och eder lydnad
har varit oss behaglig. Men nu undandragen I oss de
sedvanliga offren; I ären trögare att göra oss offerlöften, och
mest av allt misshagar oss, att I insätten en annan gudom
över oss. Om I därför önsken bibehålla vår nåd, så öken på
de offer, I försummat, och avläggen frikostigare löften! Den
andre gudens dyrkan bören I icke tillåta hos eder. Men om
I önsken hava ännu flera gudar och vi icke äro tillräckliga
för eder, så upptaga vi härmed enhälligt eder forne konung,
Erik, bland gudarne.’
Detta djävulens budskap, som offentligt kungjordes, hade
vid biskop Anskars ankomst förvirrat allas sinnen. Man
hade byggt upp ett tempel till ära åt den avlidne konung
Erik och började ägna honom löften och offer, som om han
varit en gud. När vår herre biskopen anlänt hit, frågade
han de vänner, som han kände sedan sitt förra besök, på vilket
sätt han skulle kunna underhandla med konungen om denna
sak. Men de avrådde honom av alla krafter och försäkrade,
att han denna gång alls icke skulle kunna uträtta något.
Om han hade med sig något av värde, borde han fördenskull
giva bort det, så att han åtminstone skulle få komma undan
med livet. Men Anskar svarade dem: ’Icke skall jag här
giva bort något för mitt livs räddning, ty om min Herre så
bestämt, är jag beredd att här för hans namns skull undergå
alla kval och ljuta döden.’ Då han emellertid ängslades
mycket för hur det skulle gå, fattade han äntligen ett beslut
och inbjöd konungen till sitt härbärge. Här tillställde han
för honom ett gästabud, gav honom skänker och berättade
för honom ändamålet med sin färd.
Konungen gladdes såväl över hans kärleksfulla välvilja
som över skänkerna och sade sig gärna vilja hjälpa honom.
Men han tillade: ’De präster, som funnos här förut, fördrevos
genom en folkrörelse och icke på kunglig befallning. Därför
kan och vågar jag ej tillåta dig förkunna din tro, innan jag
genom lottkastning utforskat gudarnes vilja och frågat
folket om dess åsikt. Ett ombud från dig må vara i min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
