Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fridens budbärare i vikingarnes land - Nordens apostel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närhet på tinget, och jag skall föra din talan inför folket.
Om gudarne visa sig nådiga och folket giver sitt bifall till
vad du begär, skall ditt ärende få en lycklig utgång.’ Ty
sådan är seden hos svenskarne, att avgörandet av allmänna
ärenden mera är beroende av folkets samstämmiga vilja än
av konungens makt. — När vår fromme fader således erhållit
konungens svar, tog han all sin tillflykt till Herren, fastade
och bad och ödmjukade sig med ett förkrossat och
bedrövat hjärta inför Guds åsyn.
I sådan ångest och betryck såg Anskar dagen för tinget
nalkas. När han då knäfallande åhörde den heliga mässan,
fick han en himmelsk uppenbarelse. Han fylldes av den
starkaste förtröstan och kände på sig, att allt skulle lyckas
honom efter hans önskan. Därför sade han även efter mässan
åt prästen, som var hans förtrogne, att denne icke skulle
hysa någon fruktan, ty Guds nåd skulle följa honom. Då
denne frågade, huru Anskar visste detta, svarade han, att
Gud uppenbarat det för honom. Denne broder trodde också
på Anskars ingivelse, emedan han många gånger förut hade
sett, att Anskar tröstades genom gudomliga uppenbarelser.
När dagen för tinget kommit, lät konungen, såsom sed är,
genom en härold utropa för folket, vad ändamålet med
främlingarnes ankomst var. Då folket hört detta, började några,
som förut voro betagna av villfarelse, att ropa emot och
ställa till oro. Under det dessa så bullrade, steg en gammal
man upp mitt ibland folket och talade: ’Hören mig, konung
och folk! Många av oss veta, att denne gud kan lämna dem
stor hjälp, som hoppas på honom, ty flera hava ofta märkt
det i sjönöd och annan farlighet. Varför förkasta vi då det,
som vi veta vara nyttigt? När våra egna gudar äro oss oblida,
då är det gott att hava denne guds nåd, som alltid vill hjälpa
dem, vilka anropa honom.’
Under det den gamle mannen så talade, kom hela folket
enhälligt överens och beslöt, att präster skulle få vistas
hos dem, och att allt som hörde till den kristna
gudstjänsten skulle få utövas bland dem. Konungen steg då upp från
tinget, skickade genast ett bud till biskopen och underrättade
honom, att folket enhälligt bifallit hans önskan. För konungen
var detta synnerligen kärt, men han kunde ej giva Anskar
fullständig tillåtelse att predika, innan ett ting hade hållits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
