Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vapendån i Nordanlanden - Erik Segersäll och Styrbjörn Starke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans farbror, Erik, styrelsen över hela Sverige; förut hade
denne regerat blott över halva riket. Tolv år gammal
begärde Styrbjörn att få sin hälft av riket som fädernearv.
Erik svarade: »Än är du för ung att styra ett rike, men när
du blir sexton år, skall du få ditt arv.» Det var pojken mäkta
missbelåten med; och två år å rad, vid den tid då männen
samlades till vikingafärd, satte han sig, bister att skåda, på
faderns gravhög, för att alla förbigående skulle se, att han
krävde arv. Till slut uppträdde han inför folket, när det var
samlat till ting i Uppsala, och bad männen om hjälp. De
svarade som farbrodern. Då blev han trotsig och pockande
men retade därigenom upp bönderna, så att de med
stenkastning körde bort honom från tinget.
Konung Erik såg, att han icke kunde få lugn för
Styrbjörn. »Bäst att låta vildbasarn rasa ut i vikingafärder»,
tänkte han och gav honom en välrustad flotta. Med den
drog Styrbjörn i österväg, vann genom segrar stort rykte och
ett starkt följe, så att han till slut blev jomsvikingarnes
hövding. Nu skulle han förverkliga stora planer, som han
länge ruvat på: att göra sig till konung över hela Sverige.
Så seglade han med sin flotta in i Mälaren och landade vid
Gamla Uppsala, som låg vid stranden; ty sjön var då större
än nu. Alla skeppen brände han, för att hans män ej skulle
ha något hopp om räddning genom flykt. Själv förklarade
han: »Aldrig mer vill jag lämna Sviljod;[1] här skall jag
segra eller dö.»
Konung Erik hade emellertid uppbådat en stor här, som
samlades på Fyrisslätten vid Uppsala. Här blev ett väldigt
slag. Det förtäljes, att Erik sammankopplat en mängd hästar
och tjurar medelst ok, som voro besatta med långa svärd
och spjut. Upphetsade till ursinne genom stridslurarnas
dån och männens härskri, drevos djuren in i fiendens fylking
och gjorde stor manspillan.
I trenne dagar pågingo striderna. Natten före tredje
stridsdagen blotade Styrbjörn till Tor; och samma natt,
säges det, syntes i hans tält en rödskäggig man med bister
uppsyn och förutsade hans fall. Erik offrade åt Oden; och det
säges, att han lovat sig själv åt guden efter tio år, blott han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
