259 (Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urgammal lag och rätt - Våra landskapslagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och »icke ha sin like i hela världens rättshistoria», för att
begagna en berömd tysk rättshistorikers ord. På en tid, då
Danmarks, Norges och Islands yppersta begåvningar ägnade
sig åt skaldekonst, fortsatte svearnes och götarnes lagmän
det mödosamma arbetet att utbilda den fäderneärvda rätten.
Frukten av deras tysta id vart det svenska riket, som starkt
genom folkets levande rättskänsla kunde i tidernas
fullbordan framträda inför den germanska världen som
trosfrihetens räddare.

Denna levande rättskänsla, som av ålder varit ett svenskt
nationaldrag, har tagit sig ett kärnfullt uttryck i följande
ord i företalet till Hälsingelagen:

»Ho som agalös lever och lagalös, han hederlös dör.»

Rättvisa, men kraftig rättvisa har också svenska folket
alltid fordrat av sina härskare. Det har velat ha — vad
en gammal konungalängd kallar — en konung, som »war
riwer i refstum sinum.»[1]

Låt oss nu höra de gamla lagarna tala! Vi gå först till den
äldsta bevarade,

Västgötalagen.

Dess ålderdomligaste del, den s. k. Hednalagen, har
följande stadga angående ärekränkning:

»Giver man okvädinsord åt man: ’Du är ej mans jämlike
och ej man i bröstet.’ — ’Jag är man som du.’ De skola
mötas vid tre vägars möte. Kommer den, som ord haver
givit, och den kommer ej, som ord har fått, då må han vara,
som han blivit kallad; han är ej edför och ej vittnesgill, varken
i mans eller kvinnas sak. Kommer däremot den, som ord har
fått, men den kommer ej, som ord har givit, då ropar han
tre gånger: ’Niding!’ och gör ett märke på marken. Då vare
han, som sade det, dess sämre man, eftersom han icke
vågade stå för vad han sade.

Nu mötas de båda med fulla vapen; faller den, som ord fått,
för honom bötes halv bot. Faller den, som ord givit;
ordförbrytelse är värst, tungan är främste dråparen. Han ligge ogill.»

I denna lagparagraf möter oss naturmänniskans böjelse
för raskt avgörande, för kraftig handling. Den är uttryck

[1] Rivande i räfster sina.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sfubon/1/0261.html

		Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 259 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|