Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vite Krist segrar över Tor - Livet i Sverige på 1000-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sina skepp. Därför synas de också genom sin makt
betvinga övriga nordiska folk. De hava konungar av en gammal
ätt, vilkas makt dock beror på folkets vilja. Det, som alla
offentligt hava bifallit, måste konungen bekräfta, såvida
icke hans beslut synes vara att föredraga. Därför kunna de,
då de äro hemma, glädja sig åt fullständig jämlikhet. Men
då de tåga ut till strid, visa de all hörsamhet för konungen
eller för den, som av konungen sättes till anförare, emedan
han är kunnigare än de andra.
I öster gränsar landet intill de ripeiska bergen, varest
finnas väldiga ödemarker, djup snö och skaror av vidunderliga
människor, som hindra tillträdet till dessa länder. Där bo
amasonerna samt människor med hundhuvuden och
cykloper, som hava ett öga mitt i pannan. Där finnas också
människor, som hoppa omkring på en fot. Vidare bo där
sådana som älska människokött såsom föda och fördenskull
undvikas.
Detta folk har ett mycket berömt tempel, som kallas
Uppsala.[1]
I detta tempel, som är helt och hållet prytt med guld,
tillbeder folket tre gudars bilder. Tor, den mäktigaste, har
sitt säte mitt i salen; till höger och vänster sitta Oden och
Frej. Vart nionde år firas i Uppsala en gemensam fest för
alla Sveriges landskap. Till denna fest måste alla lämna
bidrag. Konungar och folk, alla sända sina gåvor till Uppsala,
och — vad som är grymmare än något straff — de, som
antagit kristendomen, måste köpa sig fria från deltagande i
dessa högtidligheter. Av allt levande av hankön offras nio
stycken, med vilkas blod man brukar blidka gudarne.
Kropparna upphängas i en lund, som är strax invid gudahuset.
Denna lund är så helig för hedningarne, att vartenda träd
anses helgat genom de offrades död. Där ses även hundar
och hästar hänga bredvid människor, och en kristen berättade
mig, att han sett sjuttiotvå kroppar hänga där om varandra.
För övrigt finnas många sånger, som pläga sjungas vid
fullgörandet av ett dylikt offer, men de äro ohöviska och
därför bättre att förtiga.»
| Litteratur | : Svensk historia enligt samtida skildringar utg. av Per Gustaf Berggren. Ser. I. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
