Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vite Krist segrar över Tor - Kristendomen tränger in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då vad han under dagen gjort och tänkt för att kunna finna,
vad som kunnat beröva honom Guds nåd. Då påminde han
sig, att han gått förbi en åker och därvid trampat ned några
ax. Den helige mannen tillbringade nu natten i böner till
Herren, och när dagen bröt in, erhöll han bevis på att han
fått förlåtelse, ty se: solstrålen bar åter hans handskar!
Norrlands apostel var tysken Stefan. Djärv och kraftig
som han var, bröt han överallt, där han predikade, ned de
gamla gudarnes altaren. Men detta uppväckte folkets
förbittring mot honom, och till sist blev han i skogen Ödmorden
i Hälsingland överfallen och stenad till döds.
Långsamt och under hård kamp med hedendomen trängde
således kristendomen fram i Svealand och Norrland.
Det måste också ta dryg tid att omdana själva
livsåskådningen inom ett helt folk och ett så styvnackat folk därtill
som svenskarne. För en blodfull, av obändig livslust
sjudande vikinganatur kunde det ju icke vara så lockande,
när prästen förkunnade försakelse av denna världens goda,
fastor och köttets späkande som en hög och ljuvlig plikt.
Hur påkostande skulle det ej kännas för äventyrslystna
ungdomar att icke få följa hågen, som manade dem att styra
sin drake mot fjärran kust till bragder och förvärv av byte!
Sådant blev ju för de kristne dråp och stöld. Och att ej få
taga hämnd på fränders dråpare! Att nödgas på ålderdomen
tyna bort i bragdlös vanmakt i stället för att rista »dödsrunor
djupa på bröst och på arm», den säkra vägen till Valhalls
glädje! Vad hade väl de kristnes himmel att bjuda i stället?
Nu kommo Vite Krists präster och ville lägga något
stillsamt dämpande över livet, dämpa sorgen liksom glädjen,
dämpa lidelsernas svall. Blotfesterna, där nordbons bullrande,
vilda livsglädje riktigt brukade slå sig lös, betraktades av
den kristne som styggelse. Och eftersom hästen var det
vanligaste offerdjuret, ansågs hästkött av dem såsom orent att
förtära.
Denna fördom håller som bekant ganska envist i sig än i
dag. Stor nationalekonomisk förlust har den vållat, i det att
ett näringsmedel, tillräckligt till årligt underhåll av många
tusen människor, under århundraden fått förfaras. Men
den har också medfört ett skändligt djurplågeri, ty så länge
hästens kött icke hade något värde, gällde det för en hjärtlös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
