Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vite Krist segrar över Tor - En svärmisk munks kärlek till ett helgon - I Guds hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anledningen, broder Petrus, varför jag älskar dig och valt dig till
förtrogen. Jag har förut icke yppat denna hemlighet men
gör det nu, emedan vi inom kort lekamligen skola skiljas
från varandra och jag icke vet, om vi vidare skola råkas i
detta livet, så att du kan få höra dessa hugnesamma ord.»
Dagen därpå skildes de, och hon följde honom såsom förra
gången ett stycke på vägen. På hans avskedshälsning
svarade hon intet utan betäckte huvudet med en duk, satte sig
på marken och grät bitterligen.
Brevväxlingen mellan Petrus och Kristina fortfor även
sedan han flyttat över till sitt kloster i Sverige. Alltjämt
andas hans brev samma varma kärlek. Det är en kärlek,
så osjälvisk, att den ingenting begär, så ren som
fjortonåringens svärmiska längtans drömmar.
Först döden kunde slita detta band mellan två själar, som
funnit varandra. Den sista underrättelse, vi ha från Petrus
de Dacia, är en hälsning, som han genom en klosterbroder
sände Kristina från dödsbädden. Hon överlevde honom
länge, och det är egendomligt att tänka sig, att hon trots allt
det överspända stormandet på sin hälsa dog först som
70-årig gumma. Om hennes senare liv veta vi så gott som intet,
ty ingen kärleksfull hand upptecknade numera hennes syner
och lidanden.
| Litteratur: | Henrik Schück, Ett helgon (Ur gamla papper. II; häft. kr. 2: 50). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
