Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fram, fram, kristmän, korsmän! - Sankt Erik konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under den livliga diskussion mellan fackmännen, vilken
följde på Stjernas intressanta uppsats, framkommo fakta och
synpunkter, som på väsentliga punkter försvagade
beviskraften i hans kritik. Så påpekades, att konung Eriks
och hans drottnings förföljelse mot Varnhemsmunkarne,
enligt den anförda danska krönikans uttryckliga ord,
berodde på en strid om drottningens arvejord — hon var
nämligen släkt med den kvinna, som skänkt klostret dess
jordegendom. Alltför väl känt är ju, vilken förmåga dylika
intressen ha att skymma undan högre synpunkter! Och här
var det ju fråga om något för den tiden oerhört, nämligen
att utan släktens hörande skänka bort arvejord till ett
kloster. Politiska intressen kunna också ha inverkat: klostret
var grundat av den Sverkerska ätten, som därigenom sökt
vinna inflytande i Västergötland. Men det ville konung
Erik förhindra, först genom att driva bort munkarne och
senare, efter närmare besinnande, genom att själv övertaga
beskyddarens roll.
Djupast sett gällde emellertid denna konflikt mellan Erik
och Varnhemsmunkarne, enligt vad nyaste forskningar
utvisa, en genomgående motsättning inom den dåtida svenska
kyrkan. Den munkorden, till vilken våra äldsta kloster
hörde, den s. k. Cistercienserorden, arbetade av alla krafter
på att i grund reformera kyrkan och att till den ändan
befria henne från beroendet av världslig överhet i de olika
länderna. Men i denna kamp för »kyrkans frihet» stötte
cistercienserna naturligtvis på motstånd från furstarnes sida,
och detta motstånd representerades i Sverige av konung
Erik, som i stället arbetade på att bevara och befästa den
svenska nationalkyrkan under Sveriges konung som
styresman. Det är alltså icke träffande att med Stjerna kalla
honom en ljum kristen. Han bör i stället betecknas som en
kristen av konservativ-nationalkyrklig typ.
Men hur skall man därmed förena, att han efter en tid
blev munkarnes beskyddare? Jo, cistercienserna ha
tydligtvis här liksom i flere andra länder förmått övervinna allt
motstånd. Deras reformrörelse har även i Sverige fått en
sådan makt med sinnena, att det i längden icke var lönt att
sätta sig emot dem. Det är den erfarenheten, som Erik fått
göra, och därför har han också övergått till att bli deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
