Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungasagan - Riddarliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med olycksdigra följder, den har i riddardikten förändrat
väsen. Aldrig tröttnade de vandrande riddarne på att
besjunga kvinnan: hennes kinders fägring, lik rosenknoppen,
när den öppnar sig för morgondaggen, hennes mun så röd
att den vid varje leende liksom strör rosor omkring sig,
den fagra halsen med en vithet så fin, »att man kunde genom
huden se rodnaden av det vin, som den sköna drack». För
blott en blick av en skön dam är riddaren färdig att när
som helst sätta livet på spel. Intet pris är för högt för det
minsta ynnestbevis från den hulda. Men den djupa,
innerliga känslan har förvandlats till ett utsökt galanteri, till
äventyr, där föremålen ständigt växla. Att en dam var gift
ansågs icke utgöra något hinder för att hon skänkte sin
ynnest åt den vandrande riddare, som vid en tornering burit
hennes färger. Tvärtom betraktades det ynnestbevis, som
riddaren kunde vinna av den gifta kvinnan, såsom varande av
finare, mera utsökt kvalitet än den känsla som helt enkelt
bestod i att »två hjärtan funno varann». Den var ej
tillräckligt märkvärdig för den verklige riddaren. Nej kärleken
skulle ha stora svårigheter med sig — annars aktade man
den ej. Och funnos ej sådana svårigheter, så måste man
skapa dem själv, måste efter råd och lägenhet krångla till
förhållandet. I stil härmed var det, som det ansågs duktigt
att locka till sig ynnestbevis av en annans maka.
 |
| Satirisk målning i Råda kyrka. Föreställer två riddare, som kämpa med varandra, den ene i en bocks, den andre i en galts skepnad. Suggan synes representera så väl musikanterna vid de ridderliga spelen som den sköna dam, vilken bär segerpriset i handen. |
| Litteratur: | August Hahr, Skånska borgar: h. 1—2; kr. 18:—. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
