- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
383

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungasagan - Magnus Erikssons olycksöden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Länge dröjde det, innan Nordens folk efter denna
manspillan kommo till sina fulla krafter igen och de öde
landsträckorna åter blevo befolkade och uppodlade. Naturen
har dock en underbar förmåga att hela sådana förluster.
Samstämmigt intyga de pålitligaste källor, att när farsoten
var över, följde en ovanlig fruktsamhet inom äktenskapen,
vilken visade sig ej blott i tätt återkommande barnsbörd utan
även i riklig födsel av tvillingar och trillingar. Så var det,
som om en förnyelsens kraft kommit in bland mänskosläktet.
»Medeltidens hemska midnattstimma» var överstånden.

*



Alla Sveriges olyckor skyllde stormännen på den stackars
konungen, till och med digerdöden: den hade förstås
kommit såsom ett Guds straff för Magnus’ synder! De erbjödo
kronan åt en tysk furste, Albrekt av Mecklenburg, en av
sin tids slugaste och samvetslösaste politiker — vilket ej vill
säga litet. Därmed började ett långvarigt inbördes krig, som
slutade 1371 med att Albrekt erkändes som Sveriges konung.
Magnus måste lämna landet och tillbragte sina sista år i ro
hos sonen Håkan i Norge. De blevo ej många. En dag
överfölls han av storm ute på havet, och skeppet höll på att
förlisa bland skären. För att rädda sig sprang han då över bord,
kom levande i land men fick ett krampanfall och gav upp
andan, nära 60 år gammal. Så slutade den skiftesrika bana,
som vid tre års ålder börjat med herravälde över det största
rike, någon svensk konung behärskat.

Sista akten i Folkungaättens sorgespel var ändad.

Magnus Erikssons eftermäle har allt för länge varit tecknat
av hans politiska motståndare, de maktlystna stormännen.
Upphetsade av partilidelser, skildrade de honom som en
dålig, föraktlig människa. Men sedan man i våra dagar
omsorgsfullt rannsakat urkunderna till hans historia, har
omdömet blivit: »Icke dålig men svag» eller rättare: »Icke
kraftig nog för vad den hårda tiden krävde».
Litteratur:
        
E. G. Folcker, »Hic Sepulti», ett Visbyminne. (Ord
och bild för år 1906.)


John Österlund och Carl Ugglas, Visby. En
bok om en gammal stad. Häft. kr. 5:25, inb. kr. 6:75.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free