Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sierskan från Norden - Den heliga Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magnus Erikssons hov, där hon skall ha tjänstgjort som
drottningens hovmästarinna. Här var hon i varje tum den
mäktige och myndige upplandslagmannens dotter. Ingen hade
skarpare blick för hur föga Magnus Eriksson räckte till att
fylla de svåra uppgifter, som förelågo honom. Ingen har
obarmhärtigare gisslat varken hans politiska eller hans
personliga svagheter. Därvid gick Birgitta ofta till oresonliga
överdrifter, som satt fläckar på konungens eftermäle. För
att förstå detta måste man erinra sig, att hon genom sin
börd tillhörde stormännens krets och såg allting med deras
ögon. Med dessa aristokratiska fördomar förenade sig här
en fromhet av det stränga slag, som ej vet av några
förmildrande omständigheter.
I sina berömda uppenbarelser, till vilka vi sedan skola
återkomma, förmanar hon genom Kristus konungen att
dagligen läsa sina bestämda böner till jungfru Maria, dagligen
läsa två mässor, fasta på de stora helgdagsaftnarna, giva
tionde åt de fattiga och var fredag två tretton fattiga mäns
fötter. Han får dessutom av hovmästarinnan uppmaningar
att bära hövisk klädebonad »till ett konungens hederstecken»
samt krona på de större helgdagarna. Och det smakar ej
av smicker, när hon förmanar sin konung att, »eftersom han
är barnslig», låta läsa för sig »om manliga mäns gärningar,
efterdöme och åthävor, av vilka hans håg må uppväckas
till Gud». Än mindre vittnar det om underdånig vördnad,
när hon i sina skrifter kallar konungen »en krönt åsna med
ett harhjärta» eller »en rövare och en själaförrädare». I en
vrede, som flammar av fosterlandskärlek, förebrådde hon till
slut konung Magnus både Skånes och Norges förlust.
En som ej heller finner nåd inför Birgitta är konungens
syster, »huggormshonan» som hon får heta, och dennas
gemål, hertig Albrekt d. ä. av Mecklenburg, som hon i sina
uppenbarelser brukar benämna »räven», stundom även
»ormen». Hon kan ej nog varna konung Magnus för den
listige hertigen och dennes son Albrekt d. y., vilken också
blev den som till slut störtade Magnus Eriksson från tronen.
Bland allt vad Birgitta uttalat är det få saker, som i pigg
och åskådlig skildringskraft kan mäta sig med uppenbarelsen
om »Ormungen och hans moder». Varje liten detalj
är här genomträngd av den kärleksfulla omsorg, som endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
