Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sierskan från Norden - I Vadstena kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
systrarna vara verksamma hela den tid de ej sysselsätta sig
med Guds lov i sång och läsning. Då skola de ägna sig åt
handarbeten; och såsom de tjänat Gud med munnen, så skola
de ock tjäna honom med andra lemmar.» Somliga systrar
hade att vårda de sjuka, andra att sköta om visthus och
källare, andra skulle sy och laga bröders och systrars kläder
eller brodera mässkrudar, altardukar och dylikt. Det var
ett arbete, som fordrade mycket tålamod, men som ofta
vittnar om en utsökt smak. Än i dag fortlever i Vadstena
konsten att knyppla spetsar, och den leder sitt ursprung
från Sancta Birgittas kloster. Handarbetet utfördes i en stor,
ljus sal under abbedissans uppsikt.
Under tiden läste bröderna själamässor för de många, som
i sina testamenten skänkt klostret rikedomar — dessa stego
slutligen i jordegendom till den väldiga siffran av nära 1,000
gårdar med »ängar, ekeskogar och bokeskogar, kvarnar,
strömmar och fiskevatten, åar och torp». Andra bröder präntade
sirligt på pergament avskrifter av gamla böcker, gjorde
översättningar av främmande skrifter och upptecknade i
klostrets dagbok märkliga händelser för kommande släkten.
Bland nunnorna funnos också goda skriverskor. Biblioteket,
klostrets stolthet, var troligen det största i Norden. Böcker
voro denna tid mycket dyra, eftersom de ju skrevos för hand
på pergament. Det finns exempel på att en bok byttes bort
mot ett gods. De dyrbaraste böckerna voro med kedjor
fastlåsta vid sin plats.
Bland bröder och systrar funnos ock goda
örtagårdsmästare. Klostret hade stora trädgårdar, omgivna av höga
murar. I dessa »lustgårdar», där både valnöts- och
mullbärsträd och många sällsynta, hälsobringande örter växte,
kunde klostrets invånare få en stunds förströelse genom att
»sitta och fröjda sig av den rika blomdoften och lyssna till
den förnöjeliga fågelsången».
En rörande kärlek till trädgårdar tycks ha varit
utmärkande för medeltidens människor. Det omtalas så ofta, hur
man gick ut i trädgårdar att »förlusta sig». Stockholms
stads jordebok berättar om ett fall, då en kvinna i staden
säljer sin fasta egendom, till vilken även hörde en örtagård
på Södermalm. Vid försäljningen fästes dock det villkor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
