- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
424

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då rovfåglarna slogo sig ned på bergens toppar - Albrekt av Mecklenburg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I Vadstenaklostrets dagbok heter det om Albrekts tid:
»Då slogo sig rovfåglar ned på bergstopparna, ty tyskar
tyranniserade landet i många år.» Det såg en tid ut, som om
Sverige skulle förvandlas till en tysk landsända.

Det var de svenska stormännen, som gjort Albrekt till
konung. Den äran fick han köpa dyrt. Han måste avlägga
en konungaförsäkran att alltid regera så, som rådet
ville. Nu hade stormännen nått det mål de länge strävat
till: en konung blott till namnet, makten hos dem själva!
De gjorde precis vad de
behagade. De stackars
bönderna voro värnlösa offer.

illustration placeholder
Bo Jonssons vapen.

Från hans sigill.


Den mäktigaste mannen
i landet var Bo Jonsson
Grip
, herre över två
tredjedelar av Sverige och hela
Finland. Det mesta hade
han som förläning. För
att vinna stormännen på
sin sida måste nämligen
konungen överlämna åt dem
var sitt landområde, inom
vilket förläningens
innehavare fick uppbära kronans
skatter och taga dem helt
eller delvis för egen räkning. Men han var skyldig att där
sköta regeringen och underhålla en viss krigsstyrka till
konungens tjänst.

Fastän Bo Jonsson var Sveriges rikaste herre, blev han
dock aldrig nöjd. Nästan den första gång han omtalas i
historien är i samband med ett högst motbjudande bevis på
hans gränslösa förvärvsbegär: När hans första maka under
barnsnöd uppgivit andan, lät han öppna hennes kropp och
tog intyg av de närvarande, att barnet ännu levde.
Visserligen dog det strax därefter, men den korta stund dess
livsgnista varat var nog för att arvet efter den döda skulle gå
till barnet och från detta till den efterlevande fadern. —
Mången gång tvingade Bo Jonsson en fattig man att avstå sin
gård utan ett öres ersättning. Böner eller motspänstighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free