Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inom stadsmurar - I småstäder och storstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
husfadern och tömmer sitt glas med sina vänner, och de
förbigående blanda sig i deras samtal om dagens frågor.
Mindre hemtrevligt verkar en annan sida av familjernas
sätt att använda gatan. De betrakta den nämligen som den
plats, där man kan vräka ut allt som man vill bli av med i
hushållet. Där kommer en rykande spann med aska från
eldstaden, där ett fång smutsig halm. Där dansar en
kattkropp ut genom en port, genom sin doft röjande att den är
betänkligt »mogen». Ja, man kan aldrig gå riktigt säker för
ännu värre saker.
I regnväder blev det emellertid stor rengöring för de
gränder, som sluttade ned mot stadens lägre delar. Dit flöt då
allt som man ej längre ville ha uppe på höjderna och
förvandlade gatorna där nere till smutsbruna träsk med flytande
öar av mer eller mindre onämnbara ingredienser. Stundom
fingo myndigheterna ett ryck och utfärdade påbud om
allmän rengöring av gatorna en gång i veckan eller så — men
med utförandet var det en annan sak. Det stämde nog bättre
med tidens smak, när magistraten i Helsingör bestämde,
att en avskrädeshög, som låg på ens egen tomt, »ingen till
förtret», nog kunde få ligga där i 14 dagar. I Köpenhamn,
som ägde en gata med det klingande namnet »Skidenstræde»,
körde man år 1678 bort »en Mødding, som i nogle Aar
var bleven samlet» och som utgjorde en bagatell på 214
lass.
Men intet ont, som ej har något gott med sig! Det goda
är i detta fall svinen — de fyrbenta —, som ge liv åt
avskrädeshögarnas enahanda. Att överheten med sneda
blickar såg ned på den grymtande idyllen betydde intet,
förordningar och förbud intet. Det oskyldiga djuret, i förbund med
själsfränder bland stadens tvåbenta befolkning, gick segrande
ur kraftmätningen med myndigheterna. Ännu på
1600-talet fick man se de trevsamma djuren gå och rota på
Stockholms gator. Det är för resten mindre att förvåna sig över,
när man får höra, att i själva Paris dylika djur under hela
medeltiden promenerade omkring i sådan mängd, att de
hindrade trafiken. Ja, en av konung Ludvig den tjockes
söner tog rent av en sorglig ändalykt genom en intresserad
suggas ingripande i hans öde. När han kom ridande in i
staden, kom hon löpande till, trasslade in sig mellan hästens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
