Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Ryska kriget vållar Sten Stures fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Minnet av Knut Posses krigslist har fortlevat under namn
av Viborgska smällen. De vidskepliga ryssarne trodde
från den stunden, att Posse stod i förbund med den onde.
En så farlig karl var det bäst att akta sig för, menade de och
vände hals över huvud hem till sitt land igen.
På nyåret 1496 kom Sten Sture själv över med en svensk
hjälphär men återvände snart efter att ha förordnat Svante
Sture, son till hans gamle vän och stridskamrat Nils Sture,
som hövitsman i Finland. Herr Svante företog tillsammans
med Knut Posse ett lyckat infall i Ryssland. När Sten Sture
på hösten återkom till Finland med friska trupper, förklarade
emellertid herr Svante, att han och hans folk nu voro
uttröttade av kriget, och anhöll att få resa hem. Men häröver
vredgades herr Sten och svarade, att om herr Svante nu
lämnade Finland, vore han en »fältflykting, som rymde
undan rikets banér». I vredesmod över denna skymf reste
Svante Sture hem, och riksföreståndaren, som nu fruktade,
att rådsherrarnes dittills undertryckta missnöje mot honom
skulle av herr Svante blåsas upp till full låga, följde snart
efter. Dessförinnan hade han dock med ryssarne inlett
underhandlingar, som följande år ledde till fred.
När riksföreståndaren kom hem, voro emellertid hans
fiender redan herrar på täppan, och Sten Sture blev av
rådsherrarne avsatt från sitt ämbete. Kort därefter kom
krigsförklaring från konung Hans. Men herr Sten gav sig upp till
Dalarne och fick allmogens trohetsförsäkran till tack för att
de under herr Stens tid »hade njutit lag och rätt och varit i
frid och rolighet». Mot konung Hans och alla dem som ville
indraga honom i landet sade de »ett kort nej».
Men Hans kom över till Sverige i spetsen för en överlägsen
krigsmakt och belägrade Sten Sture i Stockholm.
Riksföreståndaren väntade blott på att dalkarlarne skulle komma
honom till undsättning. En dag ser han också från
Stockholms slott svenska banér svaja på Norrmalm. Det måste
vara de trogna dalkarlarne, som rycka till anfall mot
belägringshären, tänker han. I glädjen och ivern gör Sten Sture
ett utfall för att hjälpa de sina men upptäcker nu, att de
svenska banéren föras av danskar och tyska legoknektar.
Fienden hade dagen förut anfallit och besegrat dalkarlarne,
Innan dessa hunnit längre än till Rotebro, ett par mil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
