Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- De tre Sturarne
- Ryska kriget vållar Sten Stures fall
- Äntligen en konung i Sverige igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
norr om Stockholm, och fråntagit dem deras banér. Samma
öde drabbar nu Sten Stures män. Under stor manspillan
drivas de tillbaka av den fientliga övermakten. Nere vid
bron till Helgeandsholmen blir sådan trängsel, att många
kasta sig i Norrström för att ej bli ihjälklämda. Sten Sture
själv svävade i största livsfara. För att ej bli nedhuggen
sporrade han sin springare ut i Norrström, och simmande bar
honom det kraftiga djuret genom strömmen till en av
slottets vattenportar.
Nu måste herr Sten nedlägga riksföreståndarskapet och
erkänna Hans som konung men erhöll i stället ansenliga
förläningar, bestående bl. a. av Finland samt stora delar av
Södermanland.
Äntligen en konung i Sverige igen!
När konung Hans vid Sten Stures sida red in i Sveriges
huvudstad, svällde hans hjärta av stolthet och
förhoppningar om den lyckliga framtid, som nu skulle upprinna
efter alla strider och all oro. Skämtande frågade han herr Sten,
om denne också sörjt för en god anrättning på slottet till
sin konungs mottagande. Då pekade den avsatte
riksföreståndaren på de svenska herrar, som följde efter, och svarade:
»Det må desse bäst veta; de hava själve både bryggt och
bakat.» Under festligheterna skall konungen vid ett tillfälle
ha yttrat till Sten Sture: »Herr Sten, I haven lämnat mig
ett ont testamente i Sverige: bönderna, som Gud skapat till
trälar, haven I gjort till herrar, och de som herrar skulle vara
viljen I göra till trälar.»
En tid därefter kröntes Hans i Stockholms Storkyrka av
ärkebiskopen till Sveriges konung. Då var det månget svenskt
hjärta, som svällde av stolthet, och ännu fler voro för en kort
stund fyllda av ljuva förhoppningar. Ty mer än en
frälseman hade länge brunnit av längtan att bli slagen till riddare
och sålunda bli berättigad till tilltalsordet »herr»; men blott en
konung kunde utdela denna värdighet. Och som Sverige
under nästan en hel mansålder icke haft någon konung, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0506.html
