Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 506 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Äntligen en konung i Sverige igen!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svenska allmogen, och det behövdes
blott, att en olycka tillstötte för
konungen, för att missnöjet i Sverige
skulle bryta ut. Och olyckan kom i
form av ett svårt nederlag, som
konungen led vid ett försök att kuva
den trotsiga bondebefolkningen i
Ditmarsken, det låglänta kustlandet på
Holsteins västkust, där bönderna
värnade sin frihet bakom vallar och
vattenfyllda gravar.

Linköpings stifts biskopsmössa pä 1400-talet.

Men upprorsstämningen i Sverige
skulle nog icke ha slagit ut i full låga,
om här icke funnits en så farlig
brandstiftare som doktor Hemming
Gadh, utvald biskop i Linköping
— en värdighet på vilken han dock
aldrig fick påvens bekräftelse.

Det var en kunskapsrik och
ovanligt begåvad man, doktor Hemming,
minst dock i prästerlig riktning. Ty
en egendomlig andans man var det,
en som oftare syntes iförd ryttarkappa
och stövlar med sporrar än sin
prästerliga skrud. Nej, hans begåvning
låg på helt andra verksamhetsfält
än dem som hörde till hans
ämbete. Statsman var han, och
krigare var han, men först och sist
folkledare. I den egenskapen var han
fruktansvärd. Folkets fördomar och
känslor, dem kände han, och som
ingen annan kunde han spela på de strängarna. Hela hans
varelse andades ett lågande hat mot Danmark, och detta
hat förstod han också att ingjuta i sina åhörare. Han hade
själv insupit det med modersmjölken. Hans barndomsår
inföllo under de hätska unionsstriderna på Karl Knutssons
tid, och ytterligare näring fick nationalhatet av hans
ungdomsminnen, till vilka slaget på Brunkeberg hörde. Allt
vad danskt hette blev för honom det onda förkroppsligat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>