Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- De tre Sturarne
- Svante Sture och Hemming Gadh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta omdöme om talet i dess helhet utesluter dock ej, att
det kan innehålla vissa vändningar, som Hemming Gadh
brukade använda om grannfolket. Särskilt kan man tänka
sig, att de kraftiga orden om danskarnes förfärliga kötteder,
om deras sätt att tala och om deras lömska förförelser av de
lättrogna svenskarne en gång ha legat i munnen på doktor
Hemming.
*
En god hjälp synes Svante Sture ha haft även av sin
gemål, den danskfödda fru Mätta Ivarsdotter, som förut varit
gift med en dansk storman. Följande brev, som hon skrev
från Örebro midsommardagen 1504, under väntan på
bröllopet, låter oss blicka in i förhållandet mellan henne och
hennes trolovade. Man märke de två P. S., som så älskligt skvallra
om brevskrivarens kön!
»Käre, gode vän, jag har fått Edra fyra skrivelser sedan vi
skildes, lydande så, att jag skulle giva mig till vägs till
Arboga och sedan till Stockholm, vilket jag också har gjort och
rättat mig efter Er skrivelse och efter våra ord, som vi hade
tillhopa, då vi åtskildes. Käre, gode vän, nu kan jag det väl
märka, att I haven fått annat råd till, att den kost,[1] som I
haven aktat att göra, ej blir på den dag som sagt var, vilket
jag ger mig tillfreds med och sätter det till Er själv att göra
det, när Er tyckes. . . .
Käre, gode vän, tagen Er ock till vara för den onyttiga
kost I hållen med de ryttare, då I kunnen väl själv tänka,
att det är intet som snarare kan fördärva en herre och ett
helt konungarike än att hålla onyttig kost och täring. Käre,
gode vän, tagen mig icke till misstyckes, att jag skriver här
så djärvt om detta; Gud skall känna, att jag gör det i en
god akt. Käre, gode vän, jag såge det nödigt,[2] att det skulle
gå efter våra ovänners ord och spådom.
P. S. Allra käraste, gode vän, som I mig ock tillskriven,
att det är kommet i dag[3] och frid, Gud allsmäktig have lov,
att det så är! Där äro så inånga, som skada hava fått i denna
ofrid; Gud give, att vi måtte få något gagn igen! Allra
käraste, gode vän, bad ock jungfru Katarina[4] mig, att jag skulle
[1] Gästabudet vid bröllopet.
[2] Ogärna.
[3] Dagtingan.
[4] Fru Mättas dotter i ett föregående gifte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0519.html
