Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Sten Sture den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det farligaste var, att Kristian inblandade sig i dessa inre
strider. Han kom seglande med trupper till Stockholm.
Men riksföreståndarens allmogehär besegrade konungens
legoknektar efter en kort strid vid Brännkyrka, söder
om staden, 1518. Snart blev det därtill sådan brist i den
danska hären, att »krigsfolket nödgades förtära hästar,
hundar, kattor och desslikes andra obekväma ting», såsom
det heter i svenska riksrådets senare redogörelse för
händelserna. Kristians tyska legoknektar gjorde hoptals myteri
och gingo över till fienden. Då Kristian således ingenting
kunde uträtta med svärdet, inskeppade han sig åter. Nu
sade han sig vilja underhandla med Sten Sture om fred och
förlikning och bad denne komma ombord. Herr Sten, som
själv aldrig tänkte på svek, anade ingen ond avsikt. Men
hans vänner förespådde honom, att han aldrig skulle komma
levande från mötet med Kristian. Då lät han varna sig —
till Kristians stora förargelse.
Men konungen dolde skickligt sin missräkning, och för att
liksom komma Sten Sture att blygas genom att visa denne
ett förtroende, som riksföreståndaren vägrat visa konungen,
förklarade Kristian, att han i stället skulle själv komma till
Stockholm för att underhandla. Men då ville han ha sex
förnäma svenskar till danska flottan som gisslan. Därmed
menades, att dessa herrar under Kristians besök i
Stockholm skulle stanna hos danskarne som säkerhet för att
intet ont tillfogades konungen. Svenskarne gingo in på
Kristians begäran, ty detta var ett vanligt bruk vid
underhandlingar. Men när konungen fått de sex herrarne ombord,
begick han ett skamligt svek: han gjorde dem till fångar
och avseglade till Danmark. En av dem var den gamle
Hemming Gadh. En annan var en ung ädling, som fört det
svenska huvudbaneret i slaget vid Brännkyrka och i sinom
tid skulle låta mycket tala om sig. Hans namn var Gustav
Eriksson Vasa.
Kristian var besluten att återkomma med en väldig
härsmakt. Sverige skulle och måste kuvas, kosta vad det ville. —
Det skulle kosta honom mer, än han någonsin kunde ana.
Nu gjorde han väldiga rustningar och samlade pengar från
alla möjliga håll. Han ansträngde Danmarks krafter till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
