Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Sten Sture den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärr farbara, bröto danskarne in i Västergötland. I det
minnesrika landskap, där Sveriges öde två gånger förut
avgjorts, genom slagen vid Lena år 1208 och vid Falköping
år 1389, skulle nu åter ett avgörande stå.
Åter var den svenska allmogen genast beredvillig att möta
till fosterlandets försvar. Mitt ibland alla de härsklystnadens
och avundsjukans onda lidelser, varav denna tid är fylld,
är det upplyftande att låta blicken stanna inför Sveriges
bondestånd. Rika inkomster, makt och anseende vinkade
herrarne, när de ställde sig i spetsen för en resning, men den
fattige man utöver Sveriges landsbygd hade ingen belöning
att vänta för egen del, när han spände slagsvärdet vid sidan.
Fattig som han kommit vände han tillbaka till hustru och
barn och sitt dagliga arbete efter att ha vågat livet och
utgjutit sitt blod för fäderneslandet. Det var en livskraftig
självständighetskänsla och en sann, oegennyttig
fosterlandskärlek, som drev Sveriges allmoge till kamp. Och lönen
uteblev ej heller för denna samhällsklass. Den bestod i räddning
undan livegenskapens tunga ok.
Nära staden Bogesund,[1] på den tillfrusna sjön Åsunden,
uppställde Sten Sture de sina till strid. Till skydd hade
svenskarne framför sig bröstvärn av timmer, och framför
dessa voro dessutom vakar upphuggna. Full av segerhopp
tumlade den unge hövdingen sin isgrå stridshingst, som var
övad i att hjälpa sin herre i kampen genom att bita och slå
omkring sig. Från avdelning till avdelning red han och
uppmuntrade sitt folk samt utdelade befallningar. Så började
striden.
Olyckligtvis blev riksföreståndaren genast i början svårt
sårad i benet av en kanonkula. Utan anförare råkade
bönderna i förvirring och veko. Väl samlade de sig åter i Tivedens
djupa skogar och försvarade sig bakom väldiga bråtar, ett
slags vallar av stora träd. Men fienden trängde fram även här.
Och från Tiveden låg vägen öppen till Stockholm genom
de fruktbara slättbygderna, där danskarne lätt fingo
livsmedel.
Tungt hade olyckan drabbat den unge Sten Sture. Nyss
stod han full av hopp och ungdomsmod i spetsen för en
präktig här. Nu voro hans krigare skingrade eller nedhuggna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
