Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 538 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Stockholms blodbad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tiden den 7 november de förnämsta adelsmännen med sina
fruar samt högre prästerskap och förnäma borgare. Så
stängdes slottsportarna, och ingen fick komma ut. Konungen
trädde in i salen och intog sin tron. Han hade kommit
överens med Gustav Trolle, att denne skulle träda fram inför
honom och fordra straff på dem, som förorättat honom. Nu
var den hatfulle Trolles stund kommen att utkräva den hämnd,
varefter han så länge törstat. Han fordrade lagens strängaste
straff på aderton särskilt namngivna personer, däribland
främst den avlidne riksföreståndaren, dennes svärmor och
änka samt dessutom på borgmästare och råd och hela
borgerskapet i Stockholm, vilka
alla tillhörde Sturepartiet. Då
bleknade mer än en, och en
rysning gick genom salen.

Ärkebiskop Gustav Trolles sigill.

Den som först bröt den
hemska tystnaden var fru Kristina
Gyllenstierna. Hon trädde fram
för konungen och förklarade,
att Gustav Trolles anklagelse
icke kunde drabba någon
enskild, ty vad som övergått
honom hade skett i kraft av ett
riksdagsbeslut av samtliga riksens
råd och ständer. Skulle straff
följa därpå, så måste detta gå
ut över hela riket. Till bevis lämnade fru Kristina fram 1517
års riksdagsbeslut.[1] Säkert trodde hon sig genom detta
sitt ingripande ha räddat de anklagade. Men ett
olycksbådande leende överfor Didrik Slaghecks tarvliga och listiga
fysionomi, och kungen grep med begärlighet dokumentet,
vilket innehöll namnen på alla dem, som deltagit i beslutet,
jämte deras vidhängande sigill i kapslar av trä.

Först upplästes nu riksdagens avsättningsdom över
ärkebiskopen, och därpå började konungen förhöra de
undertecknare av brevet, som voro närvarande. Då biskop Hans
Brask ställdes till ansvar för att han underskrivit domen,
öppnade emellertid den sluge prelaten sin sigillkapsel och tog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>