Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och borgare, som han hade fånga låtit, ut på stora torget till
att där avliva dem.»
I svenska riksrådets redogörelse skildras — nog icke utan
en viss färgläggning —, huru dessa biskopar blevo »utförde
av blodhundar utur konungens åsyn till krigsfolket, som
dem hädde och försmädde. Men de gingo och tego stilla,
lika såsom fåren för deras klippare, och med stor hövlighet
lyfte sine ögon och händer frimodeligen upp till himmelen.
Och när de voro kompne till rättarplatsen, vilken var för
rådhuset, till att bliva av bödelen nederstörte och mista
livet, då upplyfte de sine ögon till de blodhundar, som där
omkring stodo, ödmjukeligen begärandes för Guds skull, att
dem måtte bliva någon präst tillåten, för vilken de sine
synder bekänna kunde, det dem strax, efter den
tyrannens befallning, som både efter livet och själen stod, blev
förvägrat och nekat. Ty så strängeligen blev den
tyranniske konungens befallning efterkommen, att om möjeligit
hade varit, då hade de gärna dräpet själen tillika med
kroppen.»
I Olavus Petris berättelse heter det om de dödsdömda
biskoparne och deras olycksbroder: »Och då de så voro komne
pä torget och stodo i ringen, stodo någre av konungens råd
uppe i burspråket.[1] En av dem hade ordet till folket, som
då på torget stod, och bad, att de icke skulle förfäras över
det straff, som där skedde, ty det vore blott missdådare, som
hade förtjänat sitt straff. Då ropade biskop Vincentius (från
Skara) honom under ögonen och sade, att han icke sade
sanningen utan hans konung handlade med lögn och förräderi
emot de svenske män; och begärade han, att de andre måtte
få en dom över sig och veta, för vad de skola dö; och talade
han mäktigt hårda ord emot konungen och sade, att Gud
skulle hämnas över sådant övervåld och orätt. Desslikes
ropade ock två av Stockholms rådmän, där de stodo i ringen,
och bådo, att svenske män skulle lägga på hjärtat deras skada
och ej låta så skamliga förråda sig med falska brev och
dagtingan,[2] som nu skett var, och att de skulle sådant tyranni
vedergälla, om de det kunde; och ropades där hämnd i
himmelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
