Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 557 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt allmogeliv mot medeltidens slut - Det dagliga arbetet på åker och äng, i skog och mark

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dylika forna nyodlingar i skogen visa sig sådana gårdar vara,
där gravhögar än i dag vittna om att de en gång varit bebodda
av hedningar, och i vilkas namn ingår ordet skog, ved
eller hult. I Uppland ha vi t. o. m. ett helt härad, som
uppstått på dylik mark. Ved-bo härad betyder just
skogsbornas bygd. Om gammal skogsröjning vittnar också den
massa ortsnamn på ryd, rud, röd eller red, som finns i
vårt land.

En man som plöjer med årder. Ur en handskrift av Magnus Erikssons landslag.

Arbetssättet vid anläggande av
nyodlingar i skogarna var följande.
Först fällde man träden och tände
eld på dem. Fem nätter
föreskriver Hälsingelagen att man skall
vakta elden. Men ändå kunde
förhärjande skogseldar uppstå och
sträcka sina verkningar även till
människoboningarna.

Sedan man efter branden mer
eller mindre sorgfälligt plockat bort
hinderliga stenar, »ärjades» marken,
d. v. s. uppristades med årder eller
krok, ett uråldrigt redskap, som
användes redan under stenålderns
sista tid. Det var naturligtvis inget
lätt göra att föra fram detta
redskap mellan trädrötter och stenar,
men man fick i den askblandade
myllan en jordmån, över vars
godhet Olavus Magni ej kan nog utgjuta sig i lovord. Första
året sådde man vanligen råg eller satte man rovor.
Följande år tillfördes jorden ny kraft genom askan efter grenar
och ris, som man förde dit och antände, och så kunde flera
skördar tagas utan någon mera djupgående skötsel av
jorden.

Årder.

Vem helst som ville hade rätt att taga upp sådant
svedjebruk i byns utmärker. Särskilt berättas, att. frigivna
trälar ofta sökte livnära sig genom att ge sig ut i
skogarna och på egen hand odla små jordlappar. Men
odlaren fick behålla dem blott några få år, olika i olika
landskap. Sedan tillföllo de delägarne i byns skogsmark.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>