Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt allmogeliv mot medeltidens slut - Det dagliga arbetet på åker och äng, i skog och mark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa vapen. Förutom ull och kött avkastade fåren även
mjölk. Svarta får liksom svarta getter ansågos lämna den
bästa mjölken.
Seden att mjölka fåren höll flerstädes i sig länge. Ännu
så sent som år 1759 meddelar provinsialschäfern i Malmöhus
län, att fåren där »mjölkas två gånger om dagen om
sommaren, och hållas fyra får på slätten så goda till mjölken som
en brav ko».
Av fårens och getternas mjölk gjordes ost. I synnerhet
prisades finnarnes getost, vilken plägade rökas med enris, för
att den ej skulle angripas av mask.
Både får och getter ansågos tycka mycket om musik, varför
herden brukade fägna dem med att blåsa på säckpipa.
Även svin höllos i stora mängder, framför allt vid klostren.
I de trakter, där ek- och bokskogar funnos, skickades svinen
att äta sig feta av ollonen. Varje gårdsägare fick släppa
ut ett visst antal svin i ollonskogen alltefter storleken av
hans andel i byn.
Höns och gäss hörde också till de vanliga husdjuren.
De göddes och ansågos som stora läckerheter. Åtminstone
»en hane och två hönor» skulle var bonde ha. Hönsen ansågos
skydda mot onda andar och föra lycka med sig.
Till husdjuren få även räknas bina, vilkas idoga surr den
tiden spridde hemtrevnad kring vida fler gårdar än i våra
dagar. De voro mycket omtyckta framför allt för den läckra
och hälsosamma honungen, viken skattades som ett
ypperligt hälsomedel och ansågs tilltaga i värde, ju längre den
förvarades — ända till tolv år. Den mesta honungen användes
dock alltsedan hednatiden till brygd av mjöd. Vax behövdes
också i stora mängder till ljus, mindre dock i hemmet än i
kyrkor och gillestugor. Därför höll en biodlare den tiden ofta
så mycket bin, att han icke kunde ha alla kuporna hemma
vid stugan, utan för att de små djuren ej skulle behöva flyga
för långt efter sin föda, blev det nödvändigt att sätta ut en
del kupor ute i markerna.
Bina förvarades antingen i halmkupor eller i avsågade
stycken av ihåliga stockar, där de små flygfäna gärna slå sig ned
i vilt tillstånd. Om höstarna skattades kuporna, och man
kvarlämnade blott det behövliga vinterförrådet av honung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
