Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt allmogeliv mot medeltidens slut - Årets lopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
husdjuren. I övrigt är det företrädesvis ett hedniskt minne,
som fäst sig vid S:t Staffans dag. Hästarna skulle denna dag
svettridas och därefter vattnas eller åderlåtas. Hästen var
nämligen en av solens sinnebilder — det var hästar, som drogo
solgudens vagn. Man sjöng ock denna dag en visa om Staffan
stalledräng, i vilken intet förmärkes av den vördnad, med
vilken kyrkan betraktade sin förste martyr:[1]
Staffan var en stalledräng —
vi tackom nu så gärna —
han vattna’ sina fålar fem
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen, de blänka.
Två de voro röda —
vi tackom nu så gärna —
de tjänte väl sin föda,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen, de blänka.
Två de voro vita —
vi tackom nu så gärna —
de va’ de andra lika,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen, de blänka.
Den femte han var apelgrå —
vi tackom nu så gärna —
den rider själve Staffan på,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen, de blänka.
Innan hanen galit har —
vi tackom nu så gärna —
Staffan uti stallet var,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen, de blänka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
