Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Den yngre stenålderns svenskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om det äldsta stenåldersfolkets rasförhållanden, vila
uteslutande på beskaffenheten av verktyg och vapen från denna
tid. Eftersom de nordiska flintredskapen från den äldre
stenåldern äro av samma typ, som dem ett långskalligt folk
i Mellaneuropa, de s. k. Aurignacmänniskorna[1] använde, har
Oscar Montelius, vår störste fornforskare, dragit den
slutsatsen, att även vårt lands äldsta inbyggare varit
långskalliga. Hans stolta älsklingstanke var, att de skandinaviska
länderna voro de enda på jorden, där man kunde följa en
obruten etnografisk utveckling ända från den äldsta
stenåldern till våra dagar, att m. a. o. våra förfäder bott här
ända sedan årtusendena närmast efter landisens avsmältning,
låt vara att folkmaterialet under tidernas lopp i någon
mån förändrats genom smärre invandringar.
Mot denna hypotes göra emellertid många språkforskare och
arkeologer numera bl. a. den invändningen, att man svårligen
kan förklara övergången från s. k. äldre till yngre
stenålderskultur blott genom impulser från andra länder, utan måste
förutsätta invandring av ett nytt folk. Införandet av
åkerbruk och boskapsskötsel kan näppeligen tänkas
möjligt på annat sätt. Det är ju en välkänd sak, vilken skarp
gräns som än i dag går fram mellan fiskar- och
bondebefolkning. Högst osannolikt anses det också, att den äldre
stenålderns halvt nomadiserande jägar- och fiskarfolk helt
plötsligt skulle ha övergått till det fullkomligt nya gravskick,
som utmärker den yngre stenålderns bofasta och åkerbrukande
folk. Det finns få områden, på vilket människor äro
så konservativa som i fråga om detta. I stället för att jorda
de avlidna i enkla markgravar, såsom man gjort under den
äldre stenåldern, byggde den yngre stenålderns folk stora
stenkammare åt sina döda. Ytterligare påtagliga olikheter
mellan äldre och yngre stenålder äro dels tillkomsten av nya
verktygs- och vapentyper, dels en större konstskicklighet.
Denna egenskap tager sig uttryck såväl vid slipning av
yxor, mejslar och andra stenredskap[2] som i en vackrare
keramik.[3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
