Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band I
- 1. Sammanhängande kapitel
- Den yngre stenålderns svenskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock med den skillnad, att de i allmänhet hade sina boplatser
på fast mark. Både korn och vete voro på den tiden kända
i vårt land. Säden krossades till mjöl med en sten i en större
urgröpt sten, vilken tjänade såsom »kvarn» [illustr. bd I:23 (21).][1] Bland husdjuren förekommo, utom nötboskap, får, getter och
[1] En ganska betydande roll som födoämne under stenåldern spelade
även den egendomliga sjönöten (Trapa natans), en vattenväxt
med flytande, björklövsliknande blad och frukter av en hasselnöts
storlek med en kärna, vars smak mest påminner om den ätliga kastanjens.
En massa fynd av fossila sjönötter utvisa, att växten under
stenåldern fanns i en mängd sjöar alltifrån Skåne till Uppland.
Numera trivs den ej längre i vårt land. De exemplar, som ännu i vår
tid hade funnit en sista tillflykt i en vik av sjön Immeln norr om
Kristianstad, ha utrotats genom notdragning samt raritetshungriga
botanisters härjningståg. I södra Europa, i Kina, Indien och andra
trakter av Asien odlas frukten ännu i dammar och sjöar för kärnornas
skull. Man äter dem råa eller mal dem till mjöl, som man lagar gröt
eller bakar bröd av, och använder dem även som feberstillande medel.
I schweiziska pålbyggnader har man funnit Trapa-frukter samlade i
stora förråd.
Att sjönöten under stenåldern kunde trivas så mycket längre
norrut än nu berodde på att klimatet efter istidens slut under flera
årtusenden var varmare än vårt. Då levde kärrsköldpaddan i Skånes,
Smålands och mellersta Östergötlands sankmarker, medan den nu
knappast vågar sig längre norrut än till mellersta Europa, och kronhjortar
funnos ända uppe i södra Dalarne. Sveriges sydligare trakter
hade på den tiden lika hög sommartemperatur som norra Frankrike
i våra dagar. En klimatförsämring vid slutet av bronsåldern, omkring
ett halvt årtusende före vår tidräkning, omöjliggjorde dessa
värmebehövande djurs och växters tillvaro så långt i norr.
I Småland, där ingående undersökningar gjorts över sjönötens forntida
utbredning, har det visat sig, att fossila frukter därav allmänt
påträffas i sådana för växtens trivsel ägnade vikar, där boplatser från
stenåldern förekomma. Det slår så gott som aldrig fel, att man där
hittar sjönötter i gyttjan. Likadant tycks förhållandet vara i Skåne.
Samme forskare, som letade efter sjönötter i de småländska sjöarna,
gjorde senare en undersökning i Ringsjön, som omges av en massa
stenåldersboplatser. Hans förvissning om att även där finna sjönöten
bekräftades vid första undersökningen i en mosse å det näs, som nu
delar sjön i två hälfter.
Vår sagesman drar av sitt undersökningsmaterial den slutsatsen,
att våra stenåldersförfäder odlat sjönöten i de vatten, utmed vilka de
drogo fram. De ha fört den med sig, när de flyttade in i Skåne, och
sedan planterat ut den i den ena sjön efter den andra. Denna hypotes
är så mycket sannolikare, som sjönötens frukter ej kunna spridas med
vattnets hjälp. De sjunka nämligen till bottnen genast vid
avfallandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0029.html
