- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
20

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Den yngre stenålderns svenskar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De massor av redskap och vapen från yngre stenåldern,
som hittats i svensk jord, härröra till ojämförligen största
delen från våra södra och västra kustlandskap.[1] Dessa
trakter äro jämte Danmark och den norska kusten upptill Statt
de enda i Norden, där det finns sådan flinta, som är lämplig
till vapen och verktyg. Däri har man antagligen att söka
förnämsta orsaken till att stenålderskulturen fick sitt högsäte
just inom de nämnda delarna av vårt land. Ojämförligen
rikast på flinta var Skåne. I Malmötrakten bedrevs denna
tid en betydande flintbrytning ur väldiga kritblock, i vilka
flintan låg inbäddad. I våra dagar har man bland flintavfallet
i de övergivna gruvhålen hittat en hel del kvarglömda
hackor av hjorthorn, vilka tydligtvis utgöra de äldsta
bevarade redskapen för gruvdrift i vårt land. Att det varit
jämförelsevis många människor, som haft sitt uppehälle av
flintbrytningen, därom vittnar den stora utsträckningen av
de boplatser med fornlämningar från stenåldern, som
påträffats vid gruvorna.

Tillgången på nödvändighetsvaran flinta blev för Skånes
befolkning en källa till välstånd. I de flesta andra landskap
måste man skaffa sig flinta från Skåne och för övrigt nöja sig
med mindervärdig sten till redskap och vapen. På småländska
stenåldersboplatser har man exempelvis gjort rika
fynd av skånsk flinta, vittnande om urgamla handelsförbindelser
mellan de bägge landskapens befolkning.

Ett intressant faktum är ock, att man i träskfolkets boplats
vid Alvastra hittat mängder av ej blott flintredskap utan även
avfallsskärvor, vilka visa, att dessa redskap tillverkats på


[1] Fynden växa ständigt i antal. De första mera noggranna
förteckningarna av vårt lands stenåldersföremål gjordes vid tiden omkring
1870. Under de fyra årtionden, som sedan förflöto, innan grundligare
inventeringar ånyo började företagas, hade de kända stenåldersföremålen
växt i antal, i Blekinge t. ex. från 637 till 1,913, i Uppland
från 161 till 2,765, i Dalarne från 39 till 509, i Gästrikland från 3 till
53. Västergötland med undantag för den till Göteborgs och Bohus län
hörande delen av landskapet kunde år 1910 uppvisa en förteckning
på ej mindre än 7,372 stenåldersföremål. Tack vare de senaste
årtiondenas intensiva stenåldersforskningar landskapsvis har detta slags
siffror flerstädes mångfaldigats.

Den danska jorden formligen vimlar av stenåldersredskap.
Nationalmuseet i Köpenhamn mottar sedan lång tid tillbaka inga andra
fornfynd av flinta än sådana, som ha någon osedvanlig form.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free