Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band I
- 1. Sammanhängande kapitel
- Bronsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bronsåldern.
(Omkr. 1600—500 f. Kr.)
Sid. 29—33 (27—31).
FÖR 3—4 TUSEN ÅR sedan kommo till
stenåldersmänniskorna i Norden rykten söderifrån om en underbar
»sten», som man kunde smälta över eld och forma
till starka redskap, skarpa vapen och till smycken, som i
solen lyste likt eld. Det var brons, d. v. s. koppar, som
man gjort både hårdare och mera lättsmält genom att blanda
den med tenn, bly eller zink eller med två av dessa
metaller eller med alla tre.[1] Efter en tid kom ett och annat
bronsföremål genom byteshandel hit upp. Småningom lärde
sig stenåldersfolket här uppe i Norden att bearbeta bronsen,
och denna metall kom slutligen rätt allmänt i bruk här.
Bronsåldern börjar. Det skedde antagligen
omkring 1600 år f. Kr.
Bronsens överlägsenhet över flintan låg — frånsett dess
dekorativa värde — dels i att det var lättare att tillverka
redskap av den, dels i att dessa redskap blevo smidigare och
motståndskraftigare mot bräckning. En bronssåg var ojämförligen
mycket segare än en såg av den spröda flintan; och
vad beväpningen beträffar, fick man, tack vare bronsen,
möjlighet att förse sig med svärd, medan man av flinta ej
kunde åstadkomma längre vapen än knivar och dolkar.
Naturligtvis upphörde ej därmed bruket av stenredskap och
stenvapen. Bronsen var en importvara, som måste fraktas
långa vägar och därför blev dyrbar.[2] Den fattige fick i
stor utsträckning nöja sig med att fortfarande begagna
stenredskap. Flere tusen års genom generationer nedärvda vana
[1] Legeringens hårdhet ökas med tennhalten. Dock bör denna icke
överstiga 35 %, ty då blir bronsen spröd. Under bronsåldern tyckas
de vita metallerna i allmänhet ha utgjort 10—20 % av legeringen,
men eggvapen förekomma med upp till 35 %, och bronsspeglar kunna
bestå av lika mycket tenn som koppar.
Liksom ordet koppar bildats av namnet på den kopparrika ön
Cypern (grekiska Kypros), har bronsen fått sitt namn av den
betydande handelsstaden Brundisium (Brindisi) på Italiens ostkust.
[2] Sid. 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0038.html
